exordium2

Julen handlar om vänskap, stärkande av släktband och lycka – just därför har jag i år beslutat mig för att gräva djupare i just detta ämne. Exakt vad fyller ovanstående för funktion?

Människor har alltid strävat efter att uppnå ett konstant välmående (på Stenåldern skedde detta när man fällde ett stort djur). Nu tycks det vara så att vi inte längre klarar oss ensamma – vi behöver en hjälpande hand: Det är här presenterna kommer in i handlingen. Människan finner det oförutsägbara nöjsamt, därför har hon uppfunnit ett system som ska tillfredsställa så många människor som möjligt på ett, om möjligt, altruistiskt vis.
Jag har beslutat mig om att förtälja det blyga budskapet: Köp det som människan vill ha! Ingen blir glad av ett till saltkar, en ljusstake eller en häftig grytvante OM man inte får klara, tydliga anvisningar som säger det motsatta.

Låt oss arbeta med en exempelperson, vi kan kalla denne X.

- X är 16 år gammal, lyssnar på Metallica och spelar datorspel. X önskar sig inget hellre än ett nytt datorspel (och har noga angivit vilket) och pengar. Köp då det. Ge inte X en USB-koppvärmare eller ett par nya vantar. Julen handlar ju om att göra människor lyckliga, X blir garanterat lyckligare av det denne önskar sig än ett par lovikavantar.

 - X är 46 år, jobbar på banken och skulle kunna mörda för en resa till Italien.
Försöksobjektets närmaste släktingar är 22 till antalet. För cirka 11 000:- kan X få en riktigt häftig upplevelse. Dividera 22 st. med 11 000:- och svaret blir
500:-/person – detta verkar vara en stor summa att lägga ut på endast en person, lösningen är simpel: Låt det vara en kombinerad julklapp/födelsedagspresent.

 

Nu till det väsentliga: Min önskelista

Den är kort och koncis, den består faktiskt av en enda punkt: Pengar.

Jag vet att det kan verka tråkigt att ge bort pengar men det är just ovanstående som bidrar mest till att glädja mig.

Tänkte du köpa en pryl som kostar 200:-? Ge mig 200:- istället (jag vet, det ser inte så ambitiöst ut att räcka fram två hundralappar men strunt samma; de där två hundralapparna bidrog med mer lycka än vad en cd-skiva hade gjort.)

Nu tänkte jag även bifoga en lathund till presentköpandet åt Adam:

Min Önskelista

-    Pengar

Jag hoppas att du anammar detta friska nytänkande och tillämpar det gällande dina egna önskningar – det hjälper inte bara den som ska mottaga presenten utan även den som ska köpa den. Det allra bästa vore nästan om man till och med tipsade om i vilka butiker/på vilka hemsidor föremålet finns.
I mitt fall är detta naturligtvis överflödigt då pengar finns i var mans ägo men för att vara på den säkra sidan: Pengar finns att hämta ut i bankomater.

God jul och lycka till med presentinköpen!

Idag stod det Blogga argt om msn-bilder på agendan.
Vad finns det för vits med att ha en standardbild på msn? Varför vill man utsätta människor för en såpass grym psykisk smärta? Finns det verkligen genomonda människor i den här världen?

Det började ganska lugnt när man såg någon inkompetent varelse med Rymdraketen, sedan började man fundera lite över det där: Rymdraketen, det är ju en standardbild, varför har man det?
Det gick lite tid innan den förökade sig, helt plötsligt såg man Palmer, Hästar, Fotbollar, Orangea Prästkragar och Gummiankor överallt!

Jag bestämde mig för att analysera några standardbildanvändare:
Den typiska Palmen har sämst fantasi. Människan har antagligen genomgått en barndom kantad av kritik och kränkningar vilket sedermera har bidragit till den bristande fantasin. Man har helt enkelt inte orkat sticka ut utan sällar sig istället till resten.
Fotbollen har lyckats ta ett minimalt steg ut ur lämmenspåret. Jag gjorde ett experiment med en Fotboll och kom fram till att försöksobjektet är väldigt osäker på sig själv och behöver därför ett gemensamt samtalsämne med andra, då har denne valt sport. Detta är inget annat än ett miserabelt sätt att ta sig ut ur den onda cirkeln.
Nu till praktexemplet: Den Orangea Prästkragen liknar Palmen på många plan men har, istället för att valt en visningsbild som föreställer palmer, inte valt någonting överhuvudtaget. Den Orangea Prästkragen är standardbilden bland standardbilderna och bör föraktas. En personlig reflektion skulle vara: Sjunde nivån i Helvetet.

Som om jag inte har upplyst människan nog följer här en lathund för bytande av msn-bild:

> Gå in på din Webbläsare > Besök http://www.google.se/ > Sök efter "Kryptonit" > Klicka på knappen som heter "Bilder" > Högerklicka på den allra första bilden > Välj "Spara bild som" > Välj "Skrivbordet" > Gå in på valfri msn-konversation > Klicka på den lilla pilen under din nuvarande bild > Välj "Ändra min visningsbild" > Tryck på knappen vid namn "Bläddra" > Dubbelklicka på kryptonitbilden > Tryck på "Ok" <



Svårare än så är det inte!
Så, till alla er Palmer, Rymdraketer och Orangea Prästkragar där ute: Ni behöver inte idiotförklaras längre. Följ min enkla 13 stegsförklaring av bildbyte och känn dig speciell!

Spelningen i fredags gick utmärkt.
Vi hade startnummer två och gick ut med tre gamla låtar och en ny: No Restrain.
Det första bandet hade lite svårt med att få basen att låta bra så vi hade väl ganska ljusa förutsättningar.
Under öppningslåten som var just No Restrain tappade jag på något sätt bort mig i musiken och glömde bort att se ut över det massiva publikhavet. Dels för att jag inte kunde texten utan att anstränga mig och dels för att jag var lite nervös faktiskt, tro det eller ej.
Under pausen innan nästa låt hann jag med att prata lite med de musiktörstande lyssnarna innan det var dags för den, enligt mig, bästa låten i vår repertoar: Unspoken. Den handlar om hur man mår när det brister, när alla småsaker har lagts på en hög vilken till slut brustit (hur nu en hög kan brista tar vi upp i nästa veckas nummer av Kronblom).
Låten flöt på riktigt bra och jag besökte till och med Gonza (trummisen) mitt under låten för att fråga hur läget var.
Vad som inte nämnts tidigare är att jag under hela spelningen drack te. Äppelte på min ära.
Efter att Unspoken hade lyst färdigt kom en väldigt känslig punkt på agendan: Låten utan namn. Ingen vet varför den inte har något namn och ingen tycks bry sig. Den förblir för evigt namnlös.
Ptja, vad kan man säga om den? Det var väl vårat misstag att ta med den, antar jag. Den flöt på men mer än så var det inte - det var inget som stack ut direkt. Trots att början är mäkta härlig.
Sist, men inte störst, spelade vi In Flames' kanonlåt Episode 666 och vilket avsked! Publiken grät, skrek, kastade sig in i väggarna, stagedivade, hade sönder hela stället och jag sjöng, skrek, ljög och överdrev!
Låten tog, liksom allt annat i världen (bortsett från korven för den har två), slut och vi lämnade scenen till förmån för våra efterband.

R.
Så heter den nya låten.
Vi har förstört allt.