exordium2

Jag trodde att det var något temporärt, att jag snart skulle ta mig ur det.
Jag hade fel.
Det började med att jag inte förstod den nya mobiltelefonen¹ jag fick låna av min gode far.
Jag slutade använda T9² vilket ledde till att jag slutade smsa och började ringa mina vänner (ja, med lur och allt).
Den riktiga nådastöten kom när jag inte ens förstod hur man bytte ringsignal(!)
Jag bestämde mig för att gå i exil, bröt alla kontakter med den yttre världen och spenderade många långa timmar med mobiltelefonen.
Slutligen hände det:

-Varning! Lågt batteri!-

Jag hade inte ens varit förutseende nog att ta med laddaren. Jag hadde nått botten. Cash me in.
Det kom inte som en chock när jag fann mig själv oförmögen att kanalsöka på tv'n, unzipa filer eller sätta tiden på mikrovågsugnen³!
   För att redeema mig själv bestämde jag mig för att ladda ned (LAGLIGT, NATURLIGTVIS) 28 Weeks Later och boosta min manlighet genom att se den i en tom, mörk lägenhet med endast choklad och en kall bira till sällskap.
För att varna känsliga läsare tänker jag inte berätta om mitt sinnestillstånd under filmen.

Vidare till Facebook-fenomenet;
¿Que pantalones?

Det är som MySpace fast man har inga häftiga användarnamn¹² utan använder sitt eget namn, man kan inte ha musik på sin personliga sida utan måste istället dras med att folk transformerar en till zombies och pirater?
Nej, just det; alla har FaceBook. Ingen har MySpace längre.
Ingen.
Utom jag.
Som har tappat stinget.

Undrar om jag hittar det bakom mitt Commodore 64...

---

¹ S K170 DoubleAirox 570XL DeluXe Hypro 3.9.

²  Vet du inte vad det är sitter du djupare i skiten än jag.

³ Okej, det sista lyckades jag med, men det behövs ju, som alla vet, tre exempel för att belysa huvudämnet.

¹² Ex: BigfluffyChewbacca296, IHeartPubics, Ulmenkott, m.m.