R

Spelningen i fredags gick utmärkt.
Vi hade startnummer två och gick ut med tre gamla låtar och en ny: No Restrain.
Det första bandet hade lite svårt med att få basen att låta bra så vi hade väl ganska ljusa förutsättningar.
Under öppningslåten som var just No Restrain tappade jag på något sätt bort mig i musiken och glömde bort att se ut över det massiva publikhavet. Dels för att jag inte kunde texten utan att anstränga mig och dels för att jag var lite nervös faktiskt, tro det eller ej.
Under pausen innan nästa låt hann jag med att prata lite med de musiktörstande lyssnarna innan det var dags för den, enligt mig, bästa låten i vår repertoar: Unspoken. Den handlar om hur man mår när det brister, när alla småsaker har lagts på en hög vilken till slut brustit (hur nu en hög kan brista tar vi upp i nästa veckas nummer av Kronblom).
Låten flöt på riktigt bra och jag besökte till och med Gonza (trummisen) mitt under låten för att fråga hur läget var.
Vad som inte nämnts tidigare är att jag under hela spelningen drack te. Äppelte på min ära.
Efter att Unspoken hade lyst färdigt kom en väldigt känslig punkt på agendan: Låten utan namn. Ingen vet varför den inte har något namn och ingen tycks bry sig. Den förblir för evigt namnlös.
Ptja, vad kan man säga om den? Det var väl vårat misstag att ta med den, antar jag. Den flöt på men mer än så var det inte - det var inget som stack ut direkt. Trots att början är mäkta härlig.
Sist, men inte störst, spelade vi In Flames' kanonlåt Episode 666 och vilket avsked! Publiken grät, skrek, kastade sig in i väggarna, stagedivade, hade sönder hela stället och jag sjöng, skrek, ljög och överdrev!
Låten tog, liksom allt annat i världen (bortsett från korven för den har två), slut och vi lämnade scenen till förmån för våra efterband.

R.
Så heter den nya låten.
Vi har förstört allt.

Kommentarer
Postat av: Anna

Jag hade gjort vad som helst för att vara där.
Kram

2006-12-14 @ 18:23:56

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0