Glassfronten, något nytt
Ja, som de flesta redan vet sommarjobbar jag i en glasskiosk utanför Kungsträdgården i Stockholm.
Där har jag märkt av att det endast finns ett fåtal olika glassköparpersoner.
Jag tänkte lista dem.
Är det... det är okej, va? Ingen som känner sig träffad eller så... Bra.
Slappisen är ett flockdjur. Hen¹ är oftast i sällskap av tre eller fler vänner och har byggt upp en image som spontan och oseriös. Slappisen mumlar, betalar antingen med en 500-lapp eller lånar pengar av vännerna, då lovandes dem att de får tillbaka dem på Mickes fest på fredag.
Slappisen beställer: Två kulor i en våffla. Smakerna spelar ingen roll.
Businessmänniskan pratar i telefon och kan sträcka sig till att vända bort mikrofonen från munnen och peka på något. Businessmänniskan är oftast en kvinna med strama kontorskläder och moderna glasögon.
Hen betalar med en 500-lapp och bryr sig inte om att få rätt växel tillbaka.
Businessmänniskan beställer: En Piggelin eller en Magnum Colombia
Ryssen är fruktad av glassjobbarna. Hen tar minst fem minuter på sig att syna smakerna, pratar alltid med sina vänner istället för att beställa, bryr sig inte om att det står 20 personer bakom i kön, pratar ingen engelska, betalar med euro, har lila hår och kan inte räkna.
Ryssen beställer: Tre kulor pistage i en våffla eller Tre kulor romrussin i en våffla.
Spanjoren/-skan går före i kön. Hen har alltid ett släp av minst 15 släktingar. I varje sällskap finns det en spanjor som pratar engelska (dvs: kan säga "thank you" och "three").
Spanjoren ändrar sig hela tiden och blir oftast sur om man inte förstår spanska. Hen ser inte glassarna och undrar frustrerat hur man ska veta vad man ska ha.
Spanjoren beställer: Tre piggelin, Sex Magnum Mandel, Fyra strutar med två kulor i varje, Två Calippo Lime/Citron, Två påsar chips, Sex munkar, Två flaskor vatten, Tre flaskor vatten till, Fem flaskor vatten till, Sexton koppar kaffe (två med mjölk, en utan mjölk men med socker, Nio utan socker men med mjölk och extra mycket kaffepulver, tre espresso med mjölk, en cappuchino med extra mjölk utan socker)
Hej-jag-söker-uppmärksamhet är konstig men skiljer sig inte så jättemycket från resten, trots att hen vill det.
Personen försöker uppträda konstigt och ler oftast och kommer tillbaka och köper flera gånger. "Jag måste väl vara din jobbigaste kund, va?"
När man svarar nekande bler personen nästan ledsen.
Hej-jag-söker-uppmärksamhet beställer: tre flaskor vatten trots att man får två för 20:- och 4 för 40:- (3 för 35:-), två stycken munkar (trots att man får tre för 25:- (två för 20:-) och en glass med en halv kula pistage och en halv vanilj trots att man inte får det. Personen kommer även tillbaka minst tre gånger och frågar efter servetter, sugrör, vägbeskrivningar, muggar, vatten, mjölk, korv med bröd, zeppelinare...
Perfecto gör den ultimata beställningen. Den vet att det är jobbigt att skopa glass en hel dag och beställer därför inte det. Personen har jämna pengar i sedlar eftersom hen vet att vi inte vill ha för mycket mynt. Perfecto ler och ser en i ögonen när hon/han gör beställningen (och gör hela beställningen på en gång så att man inte behöver gå flera gånger).
Perfecto beställer: Två flaskor vatten och två Magnum Classic.
Wannabestammisen kommer två dagar i rad och beställer (förmodar jag) samma sak båda dagarna.
Personen skrattar och säger humoröst att hen borde få rabatt eftersom det är minst tusende gången hen är där.
Personen låtsas även känna en och pratar om kiosken med en på ett nervöst sätt. "jaså, nu har ni flyttat den lite, ja"
Wannabestammisen beställer: "Samma sak som igår, om du minns, haha"
Byggjobbaren kommer varje dag, är lugn och avslappnad, schysst, och pratar med en om vardagliga saker.
Personen kommer med konstruktiv kritik och ändrar gärna saker som står lite snett och så. Byggjobbaren är en bra kund och borde, i mina ögon, få rabatt.
Byggjobbaren beställer: (morgon) en kaffe. (eftermiddag) en bägare med tre kulor.
Lars Winnerbäck kom en gång. Han skrattade och ville dela glass med sin son. Sonen nekade honom det.
Han undrade om det var trångt när jag berättade att jag stod längst fram på Peace&Love.
Lars Winnerbäck beställer: En bägare med två kulor jordgubb och choklad åt sin son och en bägare vanilj och jordgubb åt sig själv.
Ge mig semester...
¹Han+Hon=Hen
Där har jag märkt av att det endast finns ett fåtal olika glassköparpersoner.
Jag tänkte lista dem.
Är det... det är okej, va? Ingen som känner sig träffad eller så... Bra.
Slappisen är ett flockdjur. Hen¹ är oftast i sällskap av tre eller fler vänner och har byggt upp en image som spontan och oseriös. Slappisen mumlar, betalar antingen med en 500-lapp eller lånar pengar av vännerna, då lovandes dem att de får tillbaka dem på Mickes fest på fredag.
Slappisen beställer: Två kulor i en våffla. Smakerna spelar ingen roll.
Businessmänniskan pratar i telefon och kan sträcka sig till att vända bort mikrofonen från munnen och peka på något. Businessmänniskan är oftast en kvinna med strama kontorskläder och moderna glasögon.
Hen betalar med en 500-lapp och bryr sig inte om att få rätt växel tillbaka.
Businessmänniskan beställer: En Piggelin eller en Magnum Colombia
Ryssen är fruktad av glassjobbarna. Hen tar minst fem minuter på sig att syna smakerna, pratar alltid med sina vänner istället för att beställa, bryr sig inte om att det står 20 personer bakom i kön, pratar ingen engelska, betalar med euro, har lila hår och kan inte räkna.
Ryssen beställer: Tre kulor pistage i en våffla eller Tre kulor romrussin i en våffla.
Spanjoren/-skan går före i kön. Hen har alltid ett släp av minst 15 släktingar. I varje sällskap finns det en spanjor som pratar engelska (dvs: kan säga "thank you" och "three").
Spanjoren ändrar sig hela tiden och blir oftast sur om man inte förstår spanska. Hen ser inte glassarna och undrar frustrerat hur man ska veta vad man ska ha.
Spanjoren beställer: Tre piggelin, Sex Magnum Mandel, Fyra strutar med två kulor i varje, Två Calippo Lime/Citron, Två påsar chips, Sex munkar, Två flaskor vatten, Tre flaskor vatten till, Fem flaskor vatten till, Sexton koppar kaffe (två med mjölk, en utan mjölk men med socker, Nio utan socker men med mjölk och extra mycket kaffepulver, tre espresso med mjölk, en cappuchino med extra mjölk utan socker)
Hej-jag-söker-uppmärksamhet är konstig men skiljer sig inte så jättemycket från resten, trots att hen vill det.
Personen försöker uppträda konstigt och ler oftast och kommer tillbaka och köper flera gånger. "Jag måste väl vara din jobbigaste kund, va?"
När man svarar nekande bler personen nästan ledsen.
Hej-jag-söker-uppmärksamhet beställer: tre flaskor vatten trots att man får två för 20:- och 4 för 40:- (3 för 35:-), två stycken munkar (trots att man får tre för 25:- (två för 20:-) och en glass med en halv kula pistage och en halv vanilj trots att man inte får det. Personen kommer även tillbaka minst tre gånger och frågar efter servetter, sugrör, vägbeskrivningar, muggar, vatten, mjölk, korv med bröd, zeppelinare...
Perfecto gör den ultimata beställningen. Den vet att det är jobbigt att skopa glass en hel dag och beställer därför inte det. Personen har jämna pengar i sedlar eftersom hen vet att vi inte vill ha för mycket mynt. Perfecto ler och ser en i ögonen när hon/han gör beställningen (och gör hela beställningen på en gång så att man inte behöver gå flera gånger).
Perfecto beställer: Två flaskor vatten och två Magnum Classic.
Wannabestammisen kommer två dagar i rad och beställer (förmodar jag) samma sak båda dagarna.
Personen skrattar och säger humoröst att hen borde få rabatt eftersom det är minst tusende gången hen är där.
Personen låtsas även känna en och pratar om kiosken med en på ett nervöst sätt. "jaså, nu har ni flyttat den lite, ja"
Wannabestammisen beställer: "Samma sak som igår, om du minns, haha"
Byggjobbaren kommer varje dag, är lugn och avslappnad, schysst, och pratar med en om vardagliga saker.
Personen kommer med konstruktiv kritik och ändrar gärna saker som står lite snett och så. Byggjobbaren är en bra kund och borde, i mina ögon, få rabatt.
Byggjobbaren beställer: (morgon) en kaffe. (eftermiddag) en bägare med tre kulor.
Lars Winnerbäck kom en gång. Han skrattade och ville dela glass med sin son. Sonen nekade honom det.
Han undrade om det var trångt när jag berättade att jag stod längst fram på Peace&Love.
Lars Winnerbäck beställer: En bägare med två kulor jordgubb och choklad åt sin son och en bägare vanilj och jordgubb åt sig själv.
Ge mig semester...
¹Han+Hon=Hen
Pappersväggar och en underlig resa
För tre timmar och tjugo minuter sedan tog den slut.
Den hade påbörjats ungefär tre veckor tidigare och hade slölästs när tid fanns.
Pappersväggar är en novellsamling skriven av skräckförfattaren John Ajvide Lindqvist som fick sitt genombrott med boken Hanteringen av Odöda och som även har skrivit Låt Den Rätta Komma In.
Jag ska bespara er min tolkning av både novellerna och böckerna eftersom jag inte är tillräckligt persuading¹ för att få er att läsa honom.
Har ni redan läst honom och vill diskutera hans böcker är jag tillgänglig 24/7 på telefonnummer XXXXXXXX03.
Istället tänkte jag uppta era hjärnor med de spontana tankar jag fick efter att ha läst den samt vad som hände efteråt.
Berättelsen har sin början på ett tåg mot Stockholm C. Ankomsttiden 22.05, 3/8-07.
Huvudpersonen, även känd som yours truly, läste de briljanta efterorden i boken och stängde den sedan.
En tomhet uppenbarade sig.
6.07 sekunder senare upptogs tomheten av hundramiljarder idéer. Vilken bok! Den ger en inspiration! Det enda som behövs är papper och penna, så är man på gång sen.
Papper och penna, ja.
Han söker desperat genom sin ryggsäck och får till sin stora fasa uppleva den tomhet som tidigare fanns i hans huvud. Vare sig penna eller papper. Hur kan detta ha gått till? Har man inte alltid åtminstone en penna tillgänglig?
Icke!
Han söker igenom ryggsäcken ett antal gånger, lika tomt varje gång. Tankarna blir alltmer påtagliga. Tränger sig fram.
MITT KUNGARIKE FÖR EN PENNA!
Snett bredvid honom sitter två, vad som tycks vara, två amerikaner och spelar Yatzy².
Vågar man fråga? Vad är det värsta som kan hända?
Svetten rinner längs pannan när han stammande (på svenska dessutom) ber om en penna varpå amerikanen naturligtvis ser frågande ut: "Excuse me?"
Shit! Chanserna är sumpade. Kassera mig, jag är körd.
På ovanligt knackig engelska lyckas han mumla "Oh, sorry, yes, I... Really... Uhm. Hey. I... Can... Pen?"
Amerikanen närmast honom skiner upp och räcker honom en penna men istället för ett "Thank You" kläcker han ur sig "Yes. That is a pen." och tar emot pennan.
Han sätter sig sedan och bläddrar fram till en av de onödigt många tomma sidorna i slutet av boken och skriver ned vad som ryms i hans huvud för att göra lite rum där.
Efter drygt 10 minuters skrivande ser amerikanen lite skeptisk ut. Kanske är han missnöjd över att Yours Truly använder upp allt bläck. Kanske spanar han in honom. We'll never know.
Till slut lämnar han iallafall tillbaka pennan och får ett leende som svar.
Några minuter fortlöper och till slut bestämmer sig huvudpersonen för att gå till tågbistron och köpa kaffe åt de båda. Han gör detta och kommer tillbaka med kaffemuggarna. Amerikanen skiner upp återigen och de börjar prata om allt och ingenting i en timme innan högtalarrösten bräker ur sig ett dovt "Nästa, Stockholm Central." och lyckas upprepa sig minst fyra gånger för att vara säker på att alla hörde. Konstigt, det där...
Svensken och amerikanarna skils åt med en handskakning. "Adam", "Chris", "Geof...REY" (som om han hade glömt bort sitt eget namn.
Efter denna incident lyckas Adam, som han tydligen hette, ta sig till lägenheten och sitter i detta nu och skriver på en fullkomligt meningslös text.
Låt oss inte störa honom mer.
¹bra på att övertala
²Vilket för övrigt är ett gravt överskattat spel
Den hade påbörjats ungefär tre veckor tidigare och hade slölästs när tid fanns.
Pappersväggar är en novellsamling skriven av skräckförfattaren John Ajvide Lindqvist som fick sitt genombrott med boken Hanteringen av Odöda och som även har skrivit Låt Den Rätta Komma In.
Jag ska bespara er min tolkning av både novellerna och böckerna eftersom jag inte är tillräckligt persuading¹ för att få er att läsa honom.
Har ni redan läst honom och vill diskutera hans böcker är jag tillgänglig 24/7 på telefonnummer XXXXXXXX03.
Istället tänkte jag uppta era hjärnor med de spontana tankar jag fick efter att ha läst den samt vad som hände efteråt.
Berättelsen har sin början på ett tåg mot Stockholm C. Ankomsttiden 22.05, 3/8-07.
Huvudpersonen, även känd som yours truly, läste de briljanta efterorden i boken och stängde den sedan.
En tomhet uppenbarade sig.
6.07 sekunder senare upptogs tomheten av hundramiljarder idéer. Vilken bok! Den ger en inspiration! Det enda som behövs är papper och penna, så är man på gång sen.
Papper och penna, ja.
Han söker desperat genom sin ryggsäck och får till sin stora fasa uppleva den tomhet som tidigare fanns i hans huvud. Vare sig penna eller papper. Hur kan detta ha gått till? Har man inte alltid åtminstone en penna tillgänglig?
Icke!
Han söker igenom ryggsäcken ett antal gånger, lika tomt varje gång. Tankarna blir alltmer påtagliga. Tränger sig fram.
MITT KUNGARIKE FÖR EN PENNA!
Snett bredvid honom sitter två, vad som tycks vara, två amerikaner och spelar Yatzy².
Vågar man fråga? Vad är det värsta som kan hända?
Svetten rinner längs pannan när han stammande (på svenska dessutom) ber om en penna varpå amerikanen naturligtvis ser frågande ut: "Excuse me?"
Shit! Chanserna är sumpade. Kassera mig, jag är körd.
På ovanligt knackig engelska lyckas han mumla "Oh, sorry, yes, I... Really... Uhm. Hey. I... Can... Pen?"
Amerikanen närmast honom skiner upp och räcker honom en penna men istället för ett "Thank You" kläcker han ur sig "Yes. That is a pen." och tar emot pennan.
Han sätter sig sedan och bläddrar fram till en av de onödigt många tomma sidorna i slutet av boken och skriver ned vad som ryms i hans huvud för att göra lite rum där.
Efter drygt 10 minuters skrivande ser amerikanen lite skeptisk ut. Kanske är han missnöjd över att Yours Truly använder upp allt bläck. Kanske spanar han in honom. We'll never know.
Till slut lämnar han iallafall tillbaka pennan och får ett leende som svar.
Några minuter fortlöper och till slut bestämmer sig huvudpersonen för att gå till tågbistron och köpa kaffe åt de båda. Han gör detta och kommer tillbaka med kaffemuggarna. Amerikanen skiner upp återigen och de börjar prata om allt och ingenting i en timme innan högtalarrösten bräker ur sig ett dovt "Nästa, Stockholm Central." och lyckas upprepa sig minst fyra gånger för att vara säker på att alla hörde. Konstigt, det där...
Svensken och amerikanarna skils åt med en handskakning. "Adam", "Chris", "Geof...REY" (som om han hade glömt bort sitt eget namn.
Efter denna incident lyckas Adam, som han tydligen hette, ta sig till lägenheten och sitter i detta nu och skriver på en fullkomligt meningslös text.
Låt oss inte störa honom mer.
¹bra på att övertala
²Vilket för övrigt är ett gravt överskattat spel
