Reklam och på återseende
På grund av den fullkomligt idiotiska idéen att ha reklam på min blogg lämnar jag den nu åter i sticket till förmån för den reklambefriade exordium3!
Vi ses där!
Viva!
Efter många om och (speciellt många) men har jag lyckats återfå kontrollen över exordium2!
Detta innebär en nysatsning på bloggskapet vilket i sin tur inte kommer att föra med sig så mycket fuzz alls.
Jag gillar inte riktigt när man bloggar om sig själv, om vad man gör. Jag gör en distinktion mellan en blogg och en dagbok. I bloggen skriver man om lustiga samhällsiakttagelser och underfundiga problem - inte om hur man firade midsommar eller köpte senaste Ulf Lundell-plattan. Det är inte direkt någon som bryr sig, trots att du har ett ganska roligt språk och leker lite med orden. Put it to use. Skriv allmänna debattartiklar om varför unisex-toaletter är bättre än icke-, blogga om varför det finns en odefinierbar mystik över ordet "fjord" eller publicera en totallylookslike-bild på Tommy Körberg och Grinchen.
Alltså:
Dagbok = Bok, i vilken du uttrycker dina ohämmade lustar för han i Twilight. Finnes under säng eller i låst byrålåda.
Blogg = Öppet brev till samhället. Ej att förväxla med trötta uppmärksamhetsinjektioner. Bara töntar hypar sig själva.
Detta innebär en nysatsning på bloggskapet vilket i sin tur inte kommer att föra med sig så mycket fuzz alls.
Jag gillar inte riktigt när man bloggar om sig själv, om vad man gör. Jag gör en distinktion mellan en blogg och en dagbok. I bloggen skriver man om lustiga samhällsiakttagelser och underfundiga problem - inte om hur man firade midsommar eller köpte senaste Ulf Lundell-plattan. Det är inte direkt någon som bryr sig, trots att du har ett ganska roligt språk och leker lite med orden. Put it to use. Skriv allmänna debattartiklar om varför unisex-toaletter är bättre än icke-, blogga om varför det finns en odefinierbar mystik över ordet "fjord" eller publicera en totallylookslike-bild på Tommy Körberg och Grinchen.
Alltså:
Dagbok = Bok, i vilken du uttrycker dina ohämmade lustar för han i Twilight. Finnes under säng eller i låst byrålåda.
Blogg = Öppet brev till samhället. Ej att förväxla med trötta uppmärksamhetsinjektioner. Bara töntar hypar sig själva.
Frågestund har guld i mund
Det finns ett fåtal frågor som cirkulerar i många människors huvuden. Saker som slår en men som helt sonika faller i glömska. Jag tänkte behandla några av dem:
Varför är alla lampor i halvfärdiga byggnader alltid tända?
Frågan har naturligtvis slagit oss alla:
- Arbetar man verkligen dygnet runt?
- Slösar byggjobbarmänniskorna på elen för att kunna trissa upp fakturan?
- Är det för att mäta hållbarheten på lamporna?
Man kan givetvis hitta ännu fler frågor om man söker djupare i sitt medvetande (Deep in your heart, you must look) - men de är antagligen irrelevanta och komplett värdelösa.
Nej, de frågor vi måste förhålla oss till är de ovan nämnda. Svaren är dock mycket simpla (för att citera Brasse): "Fel fel fel fel fel! Eller ja, inte fel direkt, men..." jag har en mycket bättre lösning.
Äsch, bara för att jag har börjat citera kan jag inte sluta: "Man kan ju göra så. Det är ju inte rätt, men..." det är åtminstone ett tappert försök. Om än ett mycket vagt presterat resultat.
Nej, svaret, det simpla svaret, lyder:
Som man kan se på bilden är arbetsplatsen inte tom på natten. Nej, då är de som flitigast. Först då får de huset för sig själva. Det är inte förrän då de kryper fram ur sina hålor under marken och smider sina diaboliska planer. Det är på natten de kan hålla överjordiska möten om hur långt i sin strategiskt utformade underkuvningsplan de har kommit. Du förstår givetvis vilka jag talar om. Moderaterna.
Som det står i första Moseboken:
"Deep underground they dwell. Waiting to strike. Waiting to ascend and claim the earth from whoever rightfully shall inherit it."
Nu är det ju förvisso oklart vilka Petrus Linus Judas Minos Karelen Isaksson Mustafa Mohammed syftade på när han yttrade dessa ord som senare skrevs ned. Men mina egna studier pekar klart och tydligt på att de blå åtminstone har ett finger med i spelet. Det talas ju även, i samma bok, om "an unholy alliance" som tydligen kommer att sprida vrede och misär. I profetian talas det alltså om en ohelig allians som tydligen kommer att försöka underkuva människan, lägga henne för sina fötter, och hjärtlöst styra samhället. (Hmm, det påminner mig om någonting...)
Att kasta ett getöga
Du kanske känner igen uttrycket:
Jag kan belysa det med ett exempel:
- Har du läst papperet?
- Nej, jag hann bara kasta ett getöga på det.
I Nationalencyklopedin har de valt att beskriva företeelsen på följande sätt:
"titta snabbt och förstulet"
För det första: Hur tittar man på något förstulet? Finns det ens ett sådant ord?
Är det detsamma som "för-stulet". Ett sorts stadie föremål kan befinna sig i precis innan de blir stulna.
Eller är det som "försmäktat"? "vara nära att dö av fysisk påfrestning" Fast i det här fallet att man är nära att dö av ögonpåfrestning? Ja, om blickar kunde döda...
På tyska heter förstulen "verstohlen" som, om man skulle slå upp det i en tysk ordbok, betyder "stulen i hemlighet" enligt NE. Ännu en sidofråga är då: Vem stjäl inte i hemlighet? Är det någon som skyltar om att de stjäl?
- Jaa, jag tänkte sno en Snickers nu. Bara så att du vet. Jag vill ju inte bete mig verstohlet!
Back to topic! Att kasta ett getöga.
Någon måste ju någongång ha kastat ett riktigt getöga på någonting. Tänk dig ett gäng grottmänniskor som står och hänger utanför Groggs designerinredda populärgrotta på East 22nd när Ogga plötsligt hittar något i maten.
Hon hivar iväg det och det landar på en bok med Muggvas samlade verk. Plötsligt utbrister Maggaviggo:
"Har du hunnit läsa alla böcker?"
"Nej, men jag har kastat ett getöga på en."
Och för att hänga med i stenåldershypen måste man sitta inne på alla de senaste begreppen så självklart anammar man vad man hör.
Kom ihåg var du hörde det först!
Vem vänder vindarna?
Vem får mig att gå dit jag aldrig gått?
Vem tänder stjärnorna som bara jag ser i dina ögon?
Vem vänder vindarna och för mig dit min tanke aldrig nått?
Vem tänder stjärnorna som bara jag ser i dina ögon?
Ven vänder vindarna?
Vem får mig att gå dit jag aldrig gått?
Vem tänder stjärnorna som bara jag se?
Ja, det här är ju uppenbarligen en väldigt korkad fråga.
Man skulle lika gärna kunna fråga "Vem knuffar havet så att det blir vågor?"
Nej du, Eva Dahlgren, det var tydligen inte mycket du lärde dig i skolan.
"Vem vänder vindarna?"
Ja, det beror på lufttryck - det är ingen person som står med en jättestor fläkt om du tror det.
Gud, det här gör mig nästan upprörd.
"Vem tänder stjärnorna som bara jag ser i dina ögon?"
Vad är det för jävla fråga? Vem har stora brinnande klot i sina ögon?
"Vem tänder stjärnorna som bara jag kan se?"
Jag tror att fler än du skulle lägga märke till om en kille gled runt med gigantiska eldbollar i ögonen...
Men det är bara jag.
Jag.
Som täljer broarna.
Varför är alla lampor i halvfärdiga byggnader alltid tända?
Frågan har naturligtvis slagit oss alla:
- Arbetar man verkligen dygnet runt?
- Slösar byggjobbarmänniskorna på elen för att kunna trissa upp fakturan?
- Är det för att mäta hållbarheten på lamporna?
Man kan givetvis hitta ännu fler frågor om man söker djupare i sitt medvetande (Deep in your heart, you must look) - men de är antagligen irrelevanta och komplett värdelösa.Nej, de frågor vi måste förhålla oss till är de ovan nämnda. Svaren är dock mycket simpla (för att citera Brasse): "Fel fel fel fel fel! Eller ja, inte fel direkt, men..." jag har en mycket bättre lösning.
Äsch, bara för att jag har börjat citera kan jag inte sluta: "Man kan ju göra så. Det är ju inte rätt, men..." det är åtminstone ett tappert försök. Om än ett mycket vagt presterat resultat.
Nej, svaret, det simpla svaret, lyder:
Som man kan se på bilden är arbetsplatsen inte tom på natten. Nej, då är de som flitigast. Först då får de huset för sig själva. Det är inte förrän då de kryper fram ur sina hålor under marken och smider sina diaboliska planer. Det är på natten de kan hålla överjordiska möten om hur långt i sin strategiskt utformade underkuvningsplan de har kommit. Du förstår givetvis vilka jag talar om. Moderaterna.
Som det står i första Moseboken:
"Deep underground they dwell. Waiting to strike. Waiting to ascend and claim the earth from whoever rightfully shall inherit it."
Nu är det ju förvisso oklart vilka Petrus Linus Judas Minos Karelen Isaksson Mustafa Mohammed syftade på när han yttrade dessa ord som senare skrevs ned. Men mina egna studier pekar klart och tydligt på att de blå åtminstone har ett finger med i spelet. Det talas ju även, i samma bok, om "an unholy alliance" som tydligen kommer att sprida vrede och misär. I profetian talas det alltså om en ohelig allians som tydligen kommer att försöka underkuva människan, lägga henne för sina fötter, och hjärtlöst styra samhället. (Hmm, det påminner mig om någonting...)
Att kasta ett getöga
Du kanske känner igen uttrycket:
Jag kan belysa det med ett exempel:
- Har du läst papperet?
- Nej, jag hann bara kasta ett getöga på det.
I Nationalencyklopedin har de valt att beskriva företeelsen på följande sätt:
"titta snabbt och förstulet"
För det första: Hur tittar man på något förstulet? Finns det ens ett sådant ord?
Är det detsamma som "för-stulet". Ett sorts stadie föremål kan befinna sig i precis innan de blir stulna.
Eller är det som "försmäktat"? "vara nära att dö av fysisk påfrestning" Fast i det här fallet att man är nära att dö av ögonpåfrestning? Ja, om blickar kunde döda...
På tyska heter förstulen "verstohlen" som, om man skulle slå upp det i en tysk ordbok, betyder "stulen i hemlighet" enligt NE. Ännu en sidofråga är då: Vem stjäl inte i hemlighet? Är det någon som skyltar om att de stjäl?
- Jaa, jag tänkte sno en Snickers nu. Bara så att du vet. Jag vill ju inte bete mig verstohlet!
Back to topic! Att kasta ett getöga.
Någon måste ju någongång ha kastat ett riktigt getöga på någonting. Tänk dig ett gäng grottmänniskor som står och hänger utanför Groggs designerinredda populärgrotta på East 22nd när Ogga plötsligt hittar något i maten.
Hon hivar iväg det och det landar på en bok med Muggvas samlade verk. Plötsligt utbrister Maggaviggo:
"Har du hunnit läsa alla böcker?"
"Nej, men jag har kastat ett getöga på en."
Och för att hänga med i stenåldershypen måste man sitta inne på alla de senaste begreppen så självklart anammar man vad man hör.
Kom ihåg var du hörde det först!
Vem vänder vindarna?
Vem får mig att gå dit jag aldrig gått?
Vem tänder stjärnorna som bara jag ser i dina ögon?
Vem vänder vindarna och för mig dit min tanke aldrig nått?
Vem tänder stjärnorna som bara jag ser i dina ögon?
Ven vänder vindarna?
Vem får mig att gå dit jag aldrig gått?
Vem tänder stjärnorna som bara jag se?
Ja, det här är ju uppenbarligen en väldigt korkad fråga.
Man skulle lika gärna kunna fråga "Vem knuffar havet så att det blir vågor?"
Nej du, Eva Dahlgren, det var tydligen inte mycket du lärde dig i skolan.
"Vem vänder vindarna?"
Ja, det beror på lufttryck - det är ingen person som står med en jättestor fläkt om du tror det.
Gud, det här gör mig nästan upprörd.
"Vem tänder stjärnorna som bara jag ser i dina ögon?"
Vad är det för jävla fråga? Vem har stora brinnande klot i sina ögon?
"Vem tänder stjärnorna som bara jag kan se?"
Jag tror att fler än du skulle lägga märke till om en kille gled runt med gigantiska eldbollar i ögonen...
Men det är bara jag.
Jag.
Som täljer broarna.
Datorns påverkan på inlärandet (sett ur ett neutralt perspektiv)
Datorn tar successivt en mer central roll, dels i privatlivet men även inom många yrken och ett stort antal utbildningar, därför har debatten om huruvida en dator förbättrar eller försämrar pedagogiken väckt mångas intresse. Hur är det då? Stimulerar datorn inlärningsförmågan, eller är det rentav raka motsatsen?
"Skriften är en teknik för att lagra och förmedla information" (Ordets Makt, 1996, s. 54). När man läser ovanstående kan man få uppfattningen att skriften är begränsad och endast tjänar just detta syfte.
Sari Vuorenpää (föreläsning vid SU) hävdar å andra sidan att skriften, och kommunikationen överhuvudtaget, har en rad andra funktioner, så som psykisk terapi och medel för att stärka självförtroendet.
Svensson (1998) menar att skrivande även ger en motorisk och estetisk känsla för de bokstäver man formar. Det är tydligt att Svensson syftar på handskrift, och inte datorskrift.
Jag har personligen ingen vacker handstil, men vissa som ser den påpekar att jag skriver som en konstnär, och en konstnär är väl estetisk om någon. Jag tror att min dåliga handstil har att göra med att persondatorn fick sitt genombrott när jag växte upp, så jag kom i tidiga år i kontakt med den och lärde mig snabbt att hantera tangenterna. Det blev vanligare att jag kommunicerade med vännerna via datorn än över telefon - detta behöver inte nödvändigtvis innebära att jag blev en mindre social människa.
Svensson (A.A.) skriver att den sociala interaktionen är en mycket betydelsefull faktor för den kognitiva utvecklingen. Många föräldrar till barn som spenderar mycket tid framför datorn är därför oroliga att barnen ska tappa sin sociala identitet, men jag anser att det snarare är tvärtom; osociala barn kan skapa sig nya sociala identiteter framför datorn och kan, tillsammans med andra, stimulera både det sociala och pedagogiska behovet.
Det genomfördes en studie på en förskola i USA då barnen fick arbeta med uppgifter i par framför datorn. Det som var märkbart var att barnen började agera mer självständigt - istället för att be läraren om hjälp bad man varandra (Svensson, 1998).
Det är spännande att se hur barn påverkas av att använda en dator som inlärningskälla eftersom jag tror att den allmänna synen på datoranvändande kan vara ganska snedvriden.
Jag har själv spelat många datorspel och dessa har faktiskt stärkt min identitet - jag har blivit en mer social människa av att prata och diskutera med kompletta främlingar på Internet, och jag har blivit mer intresserad av olika språk och kulturer.
Sari Vuorenpää (föreläsning vid SU) belyste leken och spelet som viktiga pedagogiska instrument. Men på de datorer som i nuläget finns installerade på ett antal förskolor spelas inte bara spel. Barnen kan använda sig av speciella rit-, räkne- och skrivprogram för att öva sig inom de ämnena.
Svensson (1998) hävdar att programmen underlättar för barns inlärningsförmåga och tar upp ett exempel på ett ordbehandlingsprogram där barnen själva kan skriva och se vilka stav- och grammatiska fel man gör.
Jag tror att barn blir inspirerade och vågar göra misstag när de arbetar ensamma, eller i par, framför en dator - så var det i alla fall för mig: jag vågade sällan skriva hypoteser på svarta tavlan men hade väldigt lätt att pröva mig fram med hjälp av datorn.
"Barn uppfattas ofta som söta och oemotståndliga när de själva 'hittar på' ord för olika saker. /.../ Ur ett vuxet perspektiv uppfattas sådant barnspråk ofta lika rörande som komiskt. /.../ I själva verket är de inte ens intresserade av om det heter så eller inte, och ska inte heller vara det. De är enbart intresserade av att bli förstådda, vilket är grunden till allt språk." (Lindström, 2000, s. 129). Lindström hävdar alltså att barn inte ska behöva bli rättade, utan att språket är fungerande så länge man gör sig förstådd. Datorprogram som rättar förskole- och grundskoleelever skulle alltså hämma deras språkliga utveckling.
I dagens samhälle är det många yrken som kräver en viss datorkunnighet, och nästan alla högskole- och universitetsutbildningar förutsätter att man har fri tillgång till en dator. Vissa menar att datorn ska utnyttjas "för att tillföra ytterligare en dimension till att lära, utforska och ge möjlighet till reflektion och eget sökande efter kunskap" (Svensson, 1998, s. 177), samtidigt som andra föredrar det traditionella inlärningssättet, som genomsyrar grundskolan.
Svensson (A.A.) skriver att skolan, trots miljonbeloppssatsningar på datorer, håller sig till de traditionella rit- och skrivredskapen. Detta kan bero på att man inte är redo för den omställning det skulle innebära att gå över fullt till datoranvändandet, men även för att den nuvarande generationen lärare själva inte har växt upp med datorkulturen.
"Betyder det att boken och det tryckta ordet är på väg att förlora sin makt? Jag vill inte tro det /.../ Boken är, som Alf Henrikson sagt, mer driftsäker än något annat påfund av människoanden." (Ordets Makt, 1996, s. 57).
Det finns uppenbarligen väldigt många för- och nackdelar med datorpåverkan på inlärandet. När vissa hävdar att datorer främjar barns pedagogik menar andra att den traditionella inlärningsprocessen är den mest tillförlitliga. Jag tror att den här frågan kommer att hamna i fokus när nästa generation lärare slungas ut i arbetslivet och att dels deras egen uppväxt med datorn i centrum och den traditionellt inriktade skolgången kommer att ha stor inverkan på hur datorn kommer att påverka pedagogiken.
Källförteckning
Lindström, F. (2000). Världens dåligaste språk. Språkvetenskap.
Lärarförbundet (1996). Ordets makt. Temanummer.
Svensson, A-K. (1998). Barnet, språket och miljön. Studentlitteratur.
Vuorenpää, S. (12/2-08) Föreläsning vid Stockholms Universitet.
"Skriften är en teknik för att lagra och förmedla information" (Ordets Makt, 1996, s. 54). När man läser ovanstående kan man få uppfattningen att skriften är begränsad och endast tjänar just detta syfte.
Sari Vuorenpää (föreläsning vid SU) hävdar å andra sidan att skriften, och kommunikationen överhuvudtaget, har en rad andra funktioner, så som psykisk terapi och medel för att stärka självförtroendet.
Svensson (1998) menar att skrivande även ger en motorisk och estetisk känsla för de bokstäver man formar. Det är tydligt att Svensson syftar på handskrift, och inte datorskrift.
Jag har personligen ingen vacker handstil, men vissa som ser den påpekar att jag skriver som en konstnär, och en konstnär är väl estetisk om någon. Jag tror att min dåliga handstil har att göra med att persondatorn fick sitt genombrott när jag växte upp, så jag kom i tidiga år i kontakt med den och lärde mig snabbt att hantera tangenterna. Det blev vanligare att jag kommunicerade med vännerna via datorn än över telefon - detta behöver inte nödvändigtvis innebära att jag blev en mindre social människa.
Svensson (A.A.) skriver att den sociala interaktionen är en mycket betydelsefull faktor för den kognitiva utvecklingen. Många föräldrar till barn som spenderar mycket tid framför datorn är därför oroliga att barnen ska tappa sin sociala identitet, men jag anser att det snarare är tvärtom; osociala barn kan skapa sig nya sociala identiteter framför datorn och kan, tillsammans med andra, stimulera både det sociala och pedagogiska behovet.
Det genomfördes en studie på en förskola i USA då barnen fick arbeta med uppgifter i par framför datorn. Det som var märkbart var att barnen började agera mer självständigt - istället för att be läraren om hjälp bad man varandra (Svensson, 1998).
Det är spännande att se hur barn påverkas av att använda en dator som inlärningskälla eftersom jag tror att den allmänna synen på datoranvändande kan vara ganska snedvriden.
Jag har själv spelat många datorspel och dessa har faktiskt stärkt min identitet - jag har blivit en mer social människa av att prata och diskutera med kompletta främlingar på Internet, och jag har blivit mer intresserad av olika språk och kulturer.
Sari Vuorenpää (föreläsning vid SU) belyste leken och spelet som viktiga pedagogiska instrument. Men på de datorer som i nuläget finns installerade på ett antal förskolor spelas inte bara spel. Barnen kan använda sig av speciella rit-, räkne- och skrivprogram för att öva sig inom de ämnena.
Svensson (1998) hävdar att programmen underlättar för barns inlärningsförmåga och tar upp ett exempel på ett ordbehandlingsprogram där barnen själva kan skriva och se vilka stav- och grammatiska fel man gör.
Jag tror att barn blir inspirerade och vågar göra misstag när de arbetar ensamma, eller i par, framför en dator - så var det i alla fall för mig: jag vågade sällan skriva hypoteser på svarta tavlan men hade väldigt lätt att pröva mig fram med hjälp av datorn.
"Barn uppfattas ofta som söta och oemotståndliga när de själva 'hittar på' ord för olika saker. /.../ Ur ett vuxet perspektiv uppfattas sådant barnspråk ofta lika rörande som komiskt. /.../ I själva verket är de inte ens intresserade av om det heter så eller inte, och ska inte heller vara det. De är enbart intresserade av att bli förstådda, vilket är grunden till allt språk." (Lindström, 2000, s. 129). Lindström hävdar alltså att barn inte ska behöva bli rättade, utan att språket är fungerande så länge man gör sig förstådd. Datorprogram som rättar förskole- och grundskoleelever skulle alltså hämma deras språkliga utveckling.
I dagens samhälle är det många yrken som kräver en viss datorkunnighet, och nästan alla högskole- och universitetsutbildningar förutsätter att man har fri tillgång till en dator. Vissa menar att datorn ska utnyttjas "för att tillföra ytterligare en dimension till att lära, utforska och ge möjlighet till reflektion och eget sökande efter kunskap" (Svensson, 1998, s. 177), samtidigt som andra föredrar det traditionella inlärningssättet, som genomsyrar grundskolan.
Svensson (A.A.) skriver att skolan, trots miljonbeloppssatsningar på datorer, håller sig till de traditionella rit- och skrivredskapen. Detta kan bero på att man inte är redo för den omställning det skulle innebära att gå över fullt till datoranvändandet, men även för att den nuvarande generationen lärare själva inte har växt upp med datorkulturen.
"Betyder det att boken och det tryckta ordet är på väg att förlora sin makt? Jag vill inte tro det /.../ Boken är, som Alf Henrikson sagt, mer driftsäker än något annat påfund av människoanden." (Ordets Makt, 1996, s. 57).
Det finns uppenbarligen väldigt många för- och nackdelar med datorpåverkan på inlärandet. När vissa hävdar att datorer främjar barns pedagogik menar andra att den traditionella inlärningsprocessen är den mest tillförlitliga. Jag tror att den här frågan kommer att hamna i fokus när nästa generation lärare slungas ut i arbetslivet och att dels deras egen uppväxt med datorn i centrum och den traditionellt inriktade skolgången kommer att ha stor inverkan på hur datorn kommer att påverka pedagogiken.
Källförteckning
Lindström, F. (2000). Världens dåligaste språk. Språkvetenskap.
Lärarförbundet (1996). Ordets makt. Temanummer.
Svensson, A-K. (1998). Barnet, språket och miljön. Studentlitteratur.
Vuorenpää, S. (12/2-08) Föreläsning vid Stockholms Universitet.
Trafik & Panik
Det är ju en rad olika trafikrelaterade frågor som diskuteras i dagsläget, jag tänkte ta upp ett axplock av dessa:
Den regerande högeralliansen bestämde för en tid sedan att bensinskatten skulle höjas, detta var samtliga högerpartier enade om. Centerpartiet med mys-Maud låg i spetsen för denna skattehöjning eftersom hon tänkte att detta skulle sporra många att skaffa miljöbilar och resa kommunalt.
Det är ju en fin tanke. Det skulle vara bra om den hade fungerat i teorin också.
Centerpartiet, som har de flesta rösterna på landsbygden, har bytt ut sina Bondepartirötter mot de Nya Moderaternas urbana värderingar och helt ignorerat de som lever utanför städerna.
I de flesta små orterna går varken bussar eller pendeltåg - där är man beroende av bilen som transportmedel, och det är inte många bönder som blir glada över att de nu är tvungna att betala överpris för sin bensin. Visst, nu vill antagligen Maud att alla ska börja köpa miljöbilar och värna om miljön, men vad som verkar ha glömts bort är att även det kostar pengar, pengar de flesta på landsbygden saknar.
Det Centerpartiet däremot gör bra är att de försöker driva på bidragsdelen till de som skaffar miljöbilar.
För att kunna höja bensinskatten behövs ett substitut, ett alternativ. Aftonbladet.se¹ har beskrivit Centerpartiet så här: "partiet för höjda reseavdrag och bidrag vid inköp av en miljöbil."
Det står inget om att Centerpartiet skulle vilja satsa på kommunaltrafiken på landsbygden, där man i nuläget är beroende av sin bil för att ta sig någonstans.
Det är skillnad i städerna, där går det alltid en buss eller ett pendeltåg.
SL hotade ett tag med att stänga tunnelbanan i Stockholm en timme tidigare, samt att dra in många pendeltågssträckor under kvällarna och nätterna.
Men när en grupp med namnet "Stoppa SL:s vardagsmord!" startades på Facebook² beslutade sig SL-cheferna för att ge efter för protesterna.
Istället höjer man månadskortpriserna, för att få in de pengar man väntades spara i och med de tidigare planerna.
Det tycker jag faktiskt är helt rätt - många spår behöver rustas upp, och eftersom Regeringen inte verkar lägga tillräckligt med bidrag på den fronten måste man ju naturligtvis ta till vissa åtgärder för att få ekonomin att gå ihop. Den så kallade Gröna Politiken verkar ha en hel del bristningspunkter i nuläget:
- Det satsas för lite pengar på kommunaltrafiken på landsbygden.
- Miljöbilar är fortfarande svindyra.
Vad som däremot var ett bra drag var biltullarna i storstäderna - eller åtminstone att miljöbilarna inte drabbas av dem. Bor man i en storstad finns det, som sagt, alltid alternativ, förutsatt att inte SL går i andra tankar igen...
¹ http://www.aftonbladet.se/nyheter/article431461.ab
² http://www.facebook.com/group.php?gid=4836293298
Den regerande högeralliansen bestämde för en tid sedan att bensinskatten skulle höjas, detta var samtliga högerpartier enade om. Centerpartiet med mys-Maud låg i spetsen för denna skattehöjning eftersom hon tänkte att detta skulle sporra många att skaffa miljöbilar och resa kommunalt.
Det är ju en fin tanke. Det skulle vara bra om den hade fungerat i teorin också.
Centerpartiet, som har de flesta rösterna på landsbygden, har bytt ut sina Bondepartirötter mot de Nya Moderaternas urbana värderingar och helt ignorerat de som lever utanför städerna.
I de flesta små orterna går varken bussar eller pendeltåg - där är man beroende av bilen som transportmedel, och det är inte många bönder som blir glada över att de nu är tvungna att betala överpris för sin bensin. Visst, nu vill antagligen Maud att alla ska börja köpa miljöbilar och värna om miljön, men vad som verkar ha glömts bort är att även det kostar pengar, pengar de flesta på landsbygden saknar.
Det Centerpartiet däremot gör bra är att de försöker driva på bidragsdelen till de som skaffar miljöbilar.
För att kunna höja bensinskatten behövs ett substitut, ett alternativ. Aftonbladet.se¹ har beskrivit Centerpartiet så här: "partiet för höjda reseavdrag och bidrag vid inköp av en miljöbil."
Det står inget om att Centerpartiet skulle vilja satsa på kommunaltrafiken på landsbygden, där man i nuläget är beroende av sin bil för att ta sig någonstans.
Det är skillnad i städerna, där går det alltid en buss eller ett pendeltåg.
SL hotade ett tag med att stänga tunnelbanan i Stockholm en timme tidigare, samt att dra in många pendeltågssträckor under kvällarna och nätterna.
Men när en grupp med namnet "Stoppa SL:s vardagsmord!" startades på Facebook² beslutade sig SL-cheferna för att ge efter för protesterna.
Istället höjer man månadskortpriserna, för att få in de pengar man väntades spara i och med de tidigare planerna.
Det tycker jag faktiskt är helt rätt - många spår behöver rustas upp, och eftersom Regeringen inte verkar lägga tillräckligt med bidrag på den fronten måste man ju naturligtvis ta till vissa åtgärder för att få ekonomin att gå ihop. Den så kallade Gröna Politiken verkar ha en hel del bristningspunkter i nuläget:
- Det satsas för lite pengar på kommunaltrafiken på landsbygden.
- Miljöbilar är fortfarande svindyra.
Vad som däremot var ett bra drag var biltullarna i storstäderna - eller åtminstone att miljöbilarna inte drabbas av dem. Bor man i en storstad finns det, som sagt, alltid alternativ, förutsatt att inte SL går i andra tankar igen...
¹ http://www.aftonbladet.se/nyheter/article431461.ab
² http://www.facebook.com/group.php?gid=4836293298
Democracy strikes again
I måndags höll den förre presidentkandidaten , tillika nuvarande senatorn John Kerry en föreläsning på Florida State University i Florida, USA.
En föreläsning som främst vädjade till att de amerikanska eleverna behövde bli mer insatta i politiken. Elever på universitetet fick ställa frågor till Kerry och han svarade dem. De frågor han inte kunde svara på censurerades. En barnförbjuden sådan.
-
Den 21-åriga studenten Andrew Meyer klev fram till mikrofonen, vetandes att han hade två minuter på sig att ställa sin fråga.
Studenten berättade bland annat att många källor visar att man, under 2004 års val, gjorde det omöjligt för många svarta att rösta - bland annat enligt The Rolling Stone².
Meyer fortsatte sedan med att fråga John Kerry hur senatorn kunde förutspå Bush som segrare i valet innan rösterna ens hade räknats.
Kerry kunde faktiskt svara på frågan men fick ingen tid att göra detta då han blev avbruten av instörtande poliser, och när Meyer vägrade lämna sin plats forcerade poliserna bort honom. Han stretade lönlöst emot och tvingades slutligen längst bak i salen där han lades ned på golvet. Väl neutraliserad fortsatte han ändå att streta emot, ovetandes om vad han hade gjort för fel.
Det hela slutade med att poliserna gav Meyer upprepade elchockar på 50 000 volt och han skrek av smärta.
Enligt lag har polismakten rätt att använda elpistoler vid behov.
Så trots att det var sex utbildade poliser mot en 21-årig elev bedömde de situationen tillräckligt svår för att behöva använda elpistol. Något som förbryllar mig mycket.
Andrew Meyer fick spendera två dagar i fängelse för våld mot tjänsteman och störande av friden.
Censur kontra demokrati.
Det här för tankarna till Pinochet, Ceauqescu, Kim Il Sung, m.fl.
Har det verkligen gått så långt? Har det stora, öppna, vida, frihetsförespråkande landet i väst återigen levt upp till våra fördomar? Ja, det verkar inte bättre.
Men det som verkligen irriterar mig är hur det behandlas: Inte alls!
Visst, tidningarna skriver om det. Både Washington Times^ och de mindre, oberoende tidningarna har tagit upp händelsen. Men sen då?
På Andrew Meyer's hemsidaª kan man läsa följande citat:
(Jag har inte följt upp AndrewMeyer.com's aktioner vidare och vet därför inte hur demonstrationen har gått/går.)
Det som verkligen får mig illamående är att se hur de andra eleverna i salen reagerade när Meyer misshandlades: Några sitter och skrattar, njuter av spektaklet, andra står och filmar den häftiga händelsen.
Är det någon sorts konsekvens av alla dokumentärer och filmatiseringar som sker nuförtiden? Folk har fått en förverkligad version av en intressant tv-dokumentär och lutar sig tillbaka och njuter av showen. Utan någon som helst tanke på hur sjukt fel det här är.
Och nej, jag förespråkar inte anarki - jag skulle inte sett att massan överrumplade polisen. Men att bara njuta av stunden tycker jag är lite väl återhållsamt. En man ligger och kvider av smärta samtidigt som sex beväpnade människor trycker ned honom - ponera att detta hade hänt någon annanstans i världen. Samma person - samma statister - annan polis. Hade inte då de reagerat annorlunda? Jag tror att amerikanarna förlitar sig för mycket på sina egna myndigheter. "Ja, om de gör så måste det ju vara rätt". Ingen självständighet över huvud taget.
På den här punkten tror jag att vi svenskar skulle agerat annorlunda. Vi är betydligt mer cyniska och inte hälften så teveade som den store amerikanen.
Jag säger inte att detta inte händer i Sverige. Människor trycks ned i det fördolda. Statister undviker att agera - men skulle man bedöma det här på något sorts procentuellt sätt tror jag att vi sköter oss betydligt bättre.
Inte heller på Florida State Universityº belyser man nyheten. Istället möts man av en leende lärarinna och under nyhetssektionen kan man läsa följande:
Tydligen har ingenting värt nyhetsspalten inträffat nyligen.
Tydligen har ingenting hänt.
Allt är tydligen som det ska. Helt enligt ordningen.
Alla sköter sitt i fållan.
(Inspelning från händelsen finns att se på Aftonbladets Webb-tv)
¹ Naomi Wolf's blogg
² The Rolling Stone's artikel
³ Miami Herald
^ Washington Times' artikel
ª Andrew Meyer's hemsida
º Florida State University
"What we will not have is liberty."
- Naomi Wolf - Huffington Post¹
- Naomi Wolf - Huffington Post¹
Den 21-åriga studenten Andrew Meyer klev fram till mikrofonen, vetandes att han hade två minuter på sig att ställa sin fråga.
Studenten berättade bland annat att många källor visar att man, under 2004 års val, gjorde det omöjligt för många svarta att rösta - bland annat enligt The Rolling Stone².
Meyer fortsatte sedan med att fråga John Kerry hur senatorn kunde förutspå Bush som segrare i valet innan rösterna ens hade räknats.
Kerry kunde faktiskt svara på frågan men fick ingen tid att göra detta då han blev avbruten av instörtande poliser, och när Meyer vägrade lämna sin plats forcerade poliserna bort honom. Han stretade lönlöst emot och tvingades slutligen längst bak i salen där han lades ned på golvet. Väl neutraliserad fortsatte han ändå att streta emot, ovetandes om vad han hade gjort för fel.
Det hela slutade med att poliserna gav Meyer upprepade elchockar på 50 000 volt och han skrek av smärta.
Enligt lag har polismakten rätt att använda elpistoler vid behov.
Så trots att det var sex utbildade poliser mot en 21-årig elev bedömde de situationen tillräckligt svår för att behöva använda elpistol. Något som förbryllar mig mycket.
Andrew Meyer fick spendera två dagar i fängelse för våld mot tjänsteman och störande av friden.
"They're going to try and kill me"
- Andrew Meyer - Student³
Det här för tankarna till Pinochet, Ceauqescu, Kim Il Sung, m.fl.
Har det verkligen gått så långt? Har det stora, öppna, vida, frihetsförespråkande landet i väst återigen levt upp till våra fördomar? Ja, det verkar inte bättre.
Men det som verkligen irriterar mig är hur det behandlas: Inte alls!
Visst, tidningarna skriver om det. Både Washington Times^ och de mindre, oberoende tidningarna har tagit upp händelsen. Men sen då?
På Andrew Meyer's hemsidaª kan man läsa följande citat:
"THERE WILL BE A MARCH AT 12PM, SEPTEMBER 18, 2007 IN THE PLAZA OF THE AMERICAS ON THE UNIVERSITY OF FLORIDA CAMPUS"
(Jag har inte följt upp AndrewMeyer.com's aktioner vidare och vet därför inte hur demonstrationen har gått/går.)
Det som verkligen får mig illamående är att se hur de andra eleverna i salen reagerade när Meyer misshandlades: Några sitter och skrattar, njuter av spektaklet, andra står och filmar den häftiga händelsen.
Är det någon sorts konsekvens av alla dokumentärer och filmatiseringar som sker nuförtiden? Folk har fått en förverkligad version av en intressant tv-dokumentär och lutar sig tillbaka och njuter av showen. Utan någon som helst tanke på hur sjukt fel det här är.
Och nej, jag förespråkar inte anarki - jag skulle inte sett att massan överrumplade polisen. Men att bara njuta av stunden tycker jag är lite väl återhållsamt. En man ligger och kvider av smärta samtidigt som sex beväpnade människor trycker ned honom - ponera att detta hade hänt någon annanstans i världen. Samma person - samma statister - annan polis. Hade inte då de reagerat annorlunda? Jag tror att amerikanarna förlitar sig för mycket på sina egna myndigheter. "Ja, om de gör så måste det ju vara rätt". Ingen självständighet över huvud taget.
På den här punkten tror jag att vi svenskar skulle agerat annorlunda. Vi är betydligt mer cyniska och inte hälften så teveade som den store amerikanen.
Jag säger inte att detta inte händer i Sverige. Människor trycks ned i det fördolda. Statister undviker att agera - men skulle man bedöma det här på något sorts procentuellt sätt tror jag att vi sköter oss betydligt bättre.
Inte heller på Florida State Universityº belyser man nyheten. Istället möts man av en leende lärarinna och under nyhetssektionen kan man läsa följande:
"FSU law grads earn top passing rate on Florida Bar exam"
Tydligen har ingenting värt nyhetsspalten inträffat nyligen.
Allt är tydligen som det ska. Helt enligt ordningen.
Alla sköter sitt i fållan.
(Inspelning från händelsen finns att se på Aftonbladets Webb-tv)
¹ Naomi Wolf's blogg
² The Rolling Stone's artikel
³ Miami Herald
^ Washington Times' artikel
ª Andrew Meyer's hemsida
º Florida State University
Jag har tappat räkningen
(Och nej, det är inte min svindyra hemförsäkring jag har tappat bort)
Mikael Odenberg
Jag har tidigare nämnt fallen Stegö Chiló och Borelius, men nu verkar det inte bättre än att ännu en höger har fått 'kalla handen' ¹.
Försvarsminister Mikael Odenberg avgick med omedelbar verkan den 5e september efter en långvarig tvist med finansminister Anders Borg om försvaret.
Finansministern ska, för en gångs skull, ha fattat ett vettigt beslut och föreslagit en nedskärning av Försvaret. Odenberg ska ha ställt sig emot detta, vilket ledde till en fejd som slutade med Odenbergs avgång.
Reinfeldt ska ha stått bakom Anders Borg i frågan (inte för den goda sakens skull utan främst för att försöka uppfylla sina löften om ett högerstyrt arbetarparti) och detta ska alltså ha fått försvarsministern att avgå.
Reinfeldt försöker dämpa krisen inom det egna partiet genom att påstå att Odenbergs avgång skedde kontrollerat och att partiet inte behöver repareras.
Vad som däremot är sant är att en försvarsminister har en gigantisk roll i regeringen och att detta har stora konsekvenser både inom det egna landet och för Sverige internationellt. Förmodligen delvis positivt.
Odenberg hade förklarat den svenska klusterbomben Bombkapsel 90 säker samtidigt som den internationella organisationen CMC bevisar motsatsen². Odenberg hade även under Almedalsveckan medgivit att Anders Borgs budgetproposition angående Försvaret verkade rimlig men har nu uppenbarligen radikalt ändrat åsikt.
Vad som däremot försämras när Odenberg avgår är att hans ersättare, föredetta handelsministern tillika värmlänningen Sten Tolgfors som bara förra året bytte upp sig till Borelius' post, kommer att förändra sina nuvarande prestationer och anpassa sig till Reinfeldt.
Tolgfors är annars idealförsvarsministern, i mina ögon³.
När socialdemokraterna år 2010 (om inte ännu tidigare) återfår makten hoppas jag att Mona Sahlin gör något ovanligt: Låter Tolgfors stanna vid sin post, för i nuläget har (S) ingen vettig kandidat till posten och Tolgfors verkar även dela många av vänsterblockets visioner.
Det är bara synd att Tolgfors' vapenvägran har blivit ett så hett samtalsämne - "en försvarsminister som har vapenvägrat - hur ska detta gå?" Det är bara synd att han förändrades. Men en liten del inom mig förstår honom nästan. Nästan.
Summa summarum tror jag att Die Blaue inte håller. När nästa politiker lämnar det sjunkande skeppet kommer ni förstå.
Sten Tolgfors
¹ S.k. Högerhand
² http://www.sr.se/Ekot/artikel.asp?artikel=1360999
³ http://sv.wikipedia.org/wiki/Sten_Tolgfors
Jag har tappat stinget
Jag trodde att det var något temporärt, att jag snart skulle ta mig ur det.
Jag hade fel.
Det började med att jag inte förstod den nya mobiltelefonen¹ jag fick låna av min gode far.
Jag slutade använda T9² vilket ledde till att jag slutade smsa och började ringa mina vänner (ja, med lur och allt).
Den riktiga nådastöten kom när jag inte ens förstod hur man bytte ringsignal(!)
Jag bestämde mig för att gå i exil, bröt alla kontakter med den yttre världen och spenderade många långa timmar med mobiltelefonen.
Slutligen hände det:
-Varning! Lågt batteri!-
Jag hade inte ens varit förutseende nog att ta med laddaren. Jag hadde nått botten. Cash me in.
Det kom inte som en chock när jag fann mig själv oförmögen att kanalsöka på tv'n, unzipa filer eller sätta tiden på mikrovågsugnen³!
För att redeema mig själv bestämde jag mig för att ladda ned (LAGLIGT, NATURLIGTVIS) 28 Weeks Later och boosta min manlighet genom att se den i en tom, mörk lägenhet med endast choklad och en kall bira till sällskap.
För att varna känsliga läsare tänker jag inte berätta om mitt sinnestillstånd under filmen.
Vidare till Facebook-fenomenet;
¿Que pantalones?
Det är som MySpace fast man har inga häftiga användarnamn¹² utan använder sitt eget namn, man kan inte ha musik på sin personliga sida utan måste istället dras med att folk transformerar en till zombies och pirater?
Nej, just det; alla har FaceBook. Ingen har MySpace längre.
Ingen.
Utom jag.
Som har tappat stinget.
Undrar om jag hittar det bakom mitt Commodore 64...
¹ S K170 DoubleAirox 570XL DeluXe Hypro 3.9.
² Vet du inte vad det är sitter du djupare i skiten än jag.
³ Okej, det sista lyckades jag med, men det behövs ju, som alla vet, tre exempel för att belysa huvudämnet.
¹² Ex: BigfluffyChewbacca296, IHeartPubics, Ulmenkott, m.m.
Jag hade fel.
Det började med att jag inte förstod den nya mobiltelefonen¹ jag fick låna av min gode far.
Jag slutade använda T9² vilket ledde till att jag slutade smsa och började ringa mina vänner (ja, med lur och allt).
Den riktiga nådastöten kom när jag inte ens förstod hur man bytte ringsignal(!)
Jag bestämde mig för att gå i exil, bröt alla kontakter med den yttre världen och spenderade många långa timmar med mobiltelefonen.
Slutligen hände det:
-Varning! Lågt batteri!-
Jag hade inte ens varit förutseende nog att ta med laddaren. Jag hadde nått botten. Cash me in.
Det kom inte som en chock när jag fann mig själv oförmögen att kanalsöka på tv'n, unzipa filer eller sätta tiden på mikrovågsugnen³!
För att redeema mig själv bestämde jag mig för att ladda ned (LAGLIGT, NATURLIGTVIS) 28 Weeks Later och boosta min manlighet genom att se den i en tom, mörk lägenhet med endast choklad och en kall bira till sällskap.
För att varna känsliga läsare tänker jag inte berätta om mitt sinnestillstånd under filmen.
Vidare till Facebook-fenomenet;
¿Que pantalones?
Det är som MySpace fast man har inga häftiga användarnamn¹² utan använder sitt eget namn, man kan inte ha musik på sin personliga sida utan måste istället dras med att folk transformerar en till zombies och pirater?
Nej, just det; alla har FaceBook. Ingen har MySpace längre.
Ingen.
Utom jag.
Som har tappat stinget.
Undrar om jag hittar det bakom mitt Commodore 64...
¹ S K170 DoubleAirox 570XL DeluXe Hypro 3.9.
² Vet du inte vad det är sitter du djupare i skiten än jag.
³ Okej, det sista lyckades jag med, men det behövs ju, som alla vet, tre exempel för att belysa huvudämnet.
¹² Ex: BigfluffyChewbacca296, IHeartPubics, Ulmenkott, m.m.
Glassfronten, något nytt
Ja, som de flesta redan vet sommarjobbar jag i en glasskiosk utanför Kungsträdgården i Stockholm.
Där har jag märkt av att det endast finns ett fåtal olika glassköparpersoner.
Jag tänkte lista dem.
Är det... det är okej, va? Ingen som känner sig träffad eller så... Bra.
Slappisen är ett flockdjur. Hen¹ är oftast i sällskap av tre eller fler vänner och har byggt upp en image som spontan och oseriös. Slappisen mumlar, betalar antingen med en 500-lapp eller lånar pengar av vännerna, då lovandes dem att de får tillbaka dem på Mickes fest på fredag.
Slappisen beställer: Två kulor i en våffla. Smakerna spelar ingen roll.
Businessmänniskan pratar i telefon och kan sträcka sig till att vända bort mikrofonen från munnen och peka på något. Businessmänniskan är oftast en kvinna med strama kontorskläder och moderna glasögon.
Hen betalar med en 500-lapp och bryr sig inte om att få rätt växel tillbaka.
Businessmänniskan beställer: En Piggelin eller en Magnum Colombia
Ryssen är fruktad av glassjobbarna. Hen tar minst fem minuter på sig att syna smakerna, pratar alltid med sina vänner istället för att beställa, bryr sig inte om att det står 20 personer bakom i kön, pratar ingen engelska, betalar med euro, har lila hår och kan inte räkna.
Ryssen beställer: Tre kulor pistage i en våffla eller Tre kulor romrussin i en våffla.
Spanjoren/-skan går före i kön. Hen har alltid ett släp av minst 15 släktingar. I varje sällskap finns det en spanjor som pratar engelska (dvs: kan säga "thank you" och "three").
Spanjoren ändrar sig hela tiden och blir oftast sur om man inte förstår spanska. Hen ser inte glassarna och undrar frustrerat hur man ska veta vad man ska ha.
Spanjoren beställer: Tre piggelin, Sex Magnum Mandel, Fyra strutar med två kulor i varje, Två Calippo Lime/Citron, Två påsar chips, Sex munkar, Två flaskor vatten, Tre flaskor vatten till, Fem flaskor vatten till, Sexton koppar kaffe (två med mjölk, en utan mjölk men med socker, Nio utan socker men med mjölk och extra mycket kaffepulver, tre espresso med mjölk, en cappuchino med extra mjölk utan socker)
Hej-jag-söker-uppmärksamhet är konstig men skiljer sig inte så jättemycket från resten, trots att hen vill det.
Personen försöker uppträda konstigt och ler oftast och kommer tillbaka och köper flera gånger. "Jag måste väl vara din jobbigaste kund, va?"
När man svarar nekande bler personen nästan ledsen.
Hej-jag-söker-uppmärksamhet beställer: tre flaskor vatten trots att man får två för 20:- och 4 för 40:- (3 för 35:-), två stycken munkar (trots att man får tre för 25:- (två för 20:-) och en glass med en halv kula pistage och en halv vanilj trots att man inte får det. Personen kommer även tillbaka minst tre gånger och frågar efter servetter, sugrör, vägbeskrivningar, muggar, vatten, mjölk, korv med bröd, zeppelinare...
Perfecto gör den ultimata beställningen. Den vet att det är jobbigt att skopa glass en hel dag och beställer därför inte det. Personen har jämna pengar i sedlar eftersom hen vet att vi inte vill ha för mycket mynt. Perfecto ler och ser en i ögonen när hon/han gör beställningen (och gör hela beställningen på en gång så att man inte behöver gå flera gånger).
Perfecto beställer: Två flaskor vatten och två Magnum Classic.
Wannabestammisen kommer två dagar i rad och beställer (förmodar jag) samma sak båda dagarna.
Personen skrattar och säger humoröst att hen borde få rabatt eftersom det är minst tusende gången hen är där.
Personen låtsas även känna en och pratar om kiosken med en på ett nervöst sätt. "jaså, nu har ni flyttat den lite, ja"
Wannabestammisen beställer: "Samma sak som igår, om du minns, haha"
Byggjobbaren kommer varje dag, är lugn och avslappnad, schysst, och pratar med en om vardagliga saker.
Personen kommer med konstruktiv kritik och ändrar gärna saker som står lite snett och så. Byggjobbaren är en bra kund och borde, i mina ögon, få rabatt.
Byggjobbaren beställer: (morgon) en kaffe. (eftermiddag) en bägare med tre kulor.
Lars Winnerbäck kom en gång. Han skrattade och ville dela glass med sin son. Sonen nekade honom det.
Han undrade om det var trångt när jag berättade att jag stod längst fram på Peace&Love.
Lars Winnerbäck beställer: En bägare med två kulor jordgubb och choklad åt sin son och en bägare vanilj och jordgubb åt sig själv.
Ge mig semester...
¹Han+Hon=Hen
Där har jag märkt av att det endast finns ett fåtal olika glassköparpersoner.
Jag tänkte lista dem.
Är det... det är okej, va? Ingen som känner sig träffad eller så... Bra.
Slappisen är ett flockdjur. Hen¹ är oftast i sällskap av tre eller fler vänner och har byggt upp en image som spontan och oseriös. Slappisen mumlar, betalar antingen med en 500-lapp eller lånar pengar av vännerna, då lovandes dem att de får tillbaka dem på Mickes fest på fredag.
Slappisen beställer: Två kulor i en våffla. Smakerna spelar ingen roll.
Businessmänniskan pratar i telefon och kan sträcka sig till att vända bort mikrofonen från munnen och peka på något. Businessmänniskan är oftast en kvinna med strama kontorskläder och moderna glasögon.
Hen betalar med en 500-lapp och bryr sig inte om att få rätt växel tillbaka.
Businessmänniskan beställer: En Piggelin eller en Magnum Colombia
Ryssen är fruktad av glassjobbarna. Hen tar minst fem minuter på sig att syna smakerna, pratar alltid med sina vänner istället för att beställa, bryr sig inte om att det står 20 personer bakom i kön, pratar ingen engelska, betalar med euro, har lila hår och kan inte räkna.
Ryssen beställer: Tre kulor pistage i en våffla eller Tre kulor romrussin i en våffla.
Spanjoren/-skan går före i kön. Hen har alltid ett släp av minst 15 släktingar. I varje sällskap finns det en spanjor som pratar engelska (dvs: kan säga "thank you" och "three").
Spanjoren ändrar sig hela tiden och blir oftast sur om man inte förstår spanska. Hen ser inte glassarna och undrar frustrerat hur man ska veta vad man ska ha.
Spanjoren beställer: Tre piggelin, Sex Magnum Mandel, Fyra strutar med två kulor i varje, Två Calippo Lime/Citron, Två påsar chips, Sex munkar, Två flaskor vatten, Tre flaskor vatten till, Fem flaskor vatten till, Sexton koppar kaffe (två med mjölk, en utan mjölk men med socker, Nio utan socker men med mjölk och extra mycket kaffepulver, tre espresso med mjölk, en cappuchino med extra mjölk utan socker)
Hej-jag-söker-uppmärksamhet är konstig men skiljer sig inte så jättemycket från resten, trots att hen vill det.
Personen försöker uppträda konstigt och ler oftast och kommer tillbaka och köper flera gånger. "Jag måste väl vara din jobbigaste kund, va?"
När man svarar nekande bler personen nästan ledsen.
Hej-jag-söker-uppmärksamhet beställer: tre flaskor vatten trots att man får två för 20:- och 4 för 40:- (3 för 35:-), två stycken munkar (trots att man får tre för 25:- (två för 20:-) och en glass med en halv kula pistage och en halv vanilj trots att man inte får det. Personen kommer även tillbaka minst tre gånger och frågar efter servetter, sugrör, vägbeskrivningar, muggar, vatten, mjölk, korv med bröd, zeppelinare...
Perfecto gör den ultimata beställningen. Den vet att det är jobbigt att skopa glass en hel dag och beställer därför inte det. Personen har jämna pengar i sedlar eftersom hen vet att vi inte vill ha för mycket mynt. Perfecto ler och ser en i ögonen när hon/han gör beställningen (och gör hela beställningen på en gång så att man inte behöver gå flera gånger).
Perfecto beställer: Två flaskor vatten och två Magnum Classic.
Wannabestammisen kommer två dagar i rad och beställer (förmodar jag) samma sak båda dagarna.
Personen skrattar och säger humoröst att hen borde få rabatt eftersom det är minst tusende gången hen är där.
Personen låtsas även känna en och pratar om kiosken med en på ett nervöst sätt. "jaså, nu har ni flyttat den lite, ja"
Wannabestammisen beställer: "Samma sak som igår, om du minns, haha"
Byggjobbaren kommer varje dag, är lugn och avslappnad, schysst, och pratar med en om vardagliga saker.
Personen kommer med konstruktiv kritik och ändrar gärna saker som står lite snett och så. Byggjobbaren är en bra kund och borde, i mina ögon, få rabatt.
Byggjobbaren beställer: (morgon) en kaffe. (eftermiddag) en bägare med tre kulor.
Lars Winnerbäck kom en gång. Han skrattade och ville dela glass med sin son. Sonen nekade honom det.
Han undrade om det var trångt när jag berättade att jag stod längst fram på Peace&Love.
Lars Winnerbäck beställer: En bägare med två kulor jordgubb och choklad åt sin son och en bägare vanilj och jordgubb åt sig själv.
Ge mig semester...
¹Han+Hon=Hen
Pappersväggar och en underlig resa
För tre timmar och tjugo minuter sedan tog den slut.
Den hade påbörjats ungefär tre veckor tidigare och hade slölästs när tid fanns.
Pappersväggar är en novellsamling skriven av skräckförfattaren John Ajvide Lindqvist som fick sitt genombrott med boken Hanteringen av Odöda och som även har skrivit Låt Den Rätta Komma In.
Jag ska bespara er min tolkning av både novellerna och böckerna eftersom jag inte är tillräckligt persuading¹ för att få er att läsa honom.
Har ni redan läst honom och vill diskutera hans böcker är jag tillgänglig 24/7 på telefonnummer XXXXXXXX03.
Istället tänkte jag uppta era hjärnor med de spontana tankar jag fick efter att ha läst den samt vad som hände efteråt.
Berättelsen har sin början på ett tåg mot Stockholm C. Ankomsttiden 22.05, 3/8-07.
Huvudpersonen, även känd som yours truly, läste de briljanta efterorden i boken och stängde den sedan.
En tomhet uppenbarade sig.
6.07 sekunder senare upptogs tomheten av hundramiljarder idéer. Vilken bok! Den ger en inspiration! Det enda som behövs är papper och penna, så är man på gång sen.
Papper och penna, ja.
Han söker desperat genom sin ryggsäck och får till sin stora fasa uppleva den tomhet som tidigare fanns i hans huvud. Vare sig penna eller papper. Hur kan detta ha gått till? Har man inte alltid åtminstone en penna tillgänglig?
Icke!
Han söker igenom ryggsäcken ett antal gånger, lika tomt varje gång. Tankarna blir alltmer påtagliga. Tränger sig fram.
MITT KUNGARIKE FÖR EN PENNA!
Snett bredvid honom sitter två, vad som tycks vara, två amerikaner och spelar Yatzy².
Vågar man fråga? Vad är det värsta som kan hända?
Svetten rinner längs pannan när han stammande (på svenska dessutom) ber om en penna varpå amerikanen naturligtvis ser frågande ut: "Excuse me?"
Shit! Chanserna är sumpade. Kassera mig, jag är körd.
På ovanligt knackig engelska lyckas han mumla "Oh, sorry, yes, I... Really... Uhm. Hey. I... Can... Pen?"
Amerikanen närmast honom skiner upp och räcker honom en penna men istället för ett "Thank You" kläcker han ur sig "Yes. That is a pen." och tar emot pennan.
Han sätter sig sedan och bläddrar fram till en av de onödigt många tomma sidorna i slutet av boken och skriver ned vad som ryms i hans huvud för att göra lite rum där.
Efter drygt 10 minuters skrivande ser amerikanen lite skeptisk ut. Kanske är han missnöjd över att Yours Truly använder upp allt bläck. Kanske spanar han in honom. We'll never know.
Till slut lämnar han iallafall tillbaka pennan och får ett leende som svar.
Några minuter fortlöper och till slut bestämmer sig huvudpersonen för att gå till tågbistron och köpa kaffe åt de båda. Han gör detta och kommer tillbaka med kaffemuggarna. Amerikanen skiner upp återigen och de börjar prata om allt och ingenting i en timme innan högtalarrösten bräker ur sig ett dovt "Nästa, Stockholm Central." och lyckas upprepa sig minst fyra gånger för att vara säker på att alla hörde. Konstigt, det där...
Svensken och amerikanarna skils åt med en handskakning. "Adam", "Chris", "Geof...REY" (som om han hade glömt bort sitt eget namn.
Efter denna incident lyckas Adam, som han tydligen hette, ta sig till lägenheten och sitter i detta nu och skriver på en fullkomligt meningslös text.
Låt oss inte störa honom mer.
¹bra på att övertala
²Vilket för övrigt är ett gravt överskattat spel
Den hade påbörjats ungefär tre veckor tidigare och hade slölästs när tid fanns.
Pappersväggar är en novellsamling skriven av skräckförfattaren John Ajvide Lindqvist som fick sitt genombrott med boken Hanteringen av Odöda och som även har skrivit Låt Den Rätta Komma In.
Jag ska bespara er min tolkning av både novellerna och böckerna eftersom jag inte är tillräckligt persuading¹ för att få er att läsa honom.
Har ni redan läst honom och vill diskutera hans böcker är jag tillgänglig 24/7 på telefonnummer XXXXXXXX03.
Istället tänkte jag uppta era hjärnor med de spontana tankar jag fick efter att ha läst den samt vad som hände efteråt.
Berättelsen har sin början på ett tåg mot Stockholm C. Ankomsttiden 22.05, 3/8-07.
Huvudpersonen, även känd som yours truly, läste de briljanta efterorden i boken och stängde den sedan.
En tomhet uppenbarade sig.
6.07 sekunder senare upptogs tomheten av hundramiljarder idéer. Vilken bok! Den ger en inspiration! Det enda som behövs är papper och penna, så är man på gång sen.
Papper och penna, ja.
Han söker desperat genom sin ryggsäck och får till sin stora fasa uppleva den tomhet som tidigare fanns i hans huvud. Vare sig penna eller papper. Hur kan detta ha gått till? Har man inte alltid åtminstone en penna tillgänglig?
Icke!
Han söker igenom ryggsäcken ett antal gånger, lika tomt varje gång. Tankarna blir alltmer påtagliga. Tränger sig fram.
MITT KUNGARIKE FÖR EN PENNA!
Snett bredvid honom sitter två, vad som tycks vara, två amerikaner och spelar Yatzy².
Vågar man fråga? Vad är det värsta som kan hända?
Svetten rinner längs pannan när han stammande (på svenska dessutom) ber om en penna varpå amerikanen naturligtvis ser frågande ut: "Excuse me?"
Shit! Chanserna är sumpade. Kassera mig, jag är körd.
På ovanligt knackig engelska lyckas han mumla "Oh, sorry, yes, I... Really... Uhm. Hey. I... Can... Pen?"
Amerikanen närmast honom skiner upp och räcker honom en penna men istället för ett "Thank You" kläcker han ur sig "Yes. That is a pen." och tar emot pennan.
Han sätter sig sedan och bläddrar fram till en av de onödigt många tomma sidorna i slutet av boken och skriver ned vad som ryms i hans huvud för att göra lite rum där.
Efter drygt 10 minuters skrivande ser amerikanen lite skeptisk ut. Kanske är han missnöjd över att Yours Truly använder upp allt bläck. Kanske spanar han in honom. We'll never know.
Till slut lämnar han iallafall tillbaka pennan och får ett leende som svar.
Några minuter fortlöper och till slut bestämmer sig huvudpersonen för att gå till tågbistron och köpa kaffe åt de båda. Han gör detta och kommer tillbaka med kaffemuggarna. Amerikanen skiner upp återigen och de börjar prata om allt och ingenting i en timme innan högtalarrösten bräker ur sig ett dovt "Nästa, Stockholm Central." och lyckas upprepa sig minst fyra gånger för att vara säker på att alla hörde. Konstigt, det där...
Svensken och amerikanarna skils åt med en handskakning. "Adam", "Chris", "Geof...REY" (som om han hade glömt bort sitt eget namn.
Efter denna incident lyckas Adam, som han tydligen hette, ta sig till lägenheten och sitter i detta nu och skriver på en fullkomligt meningslös text.
Låt oss inte störa honom mer.
¹bra på att övertala
²Vilket för övrigt är ett gravt överskattat spel
VECKANS TÄVLING
Nu har Du chansen att vinna en gul mopedhjälm i valfri färg!
Det enda du behöver göra är att gissa rätt på vad följande bild föreställer:
När du tror att du har kommit på svaret tar du med det tillsammans med ditt VISA-kort, pass och anmälningsavgift på endast 19:-¹ till Grand Hotel Stockholm. Skriv att brevet ska till en John Doe i rum 406. En man i grå kappa kommer att vänta där. Bry dig inte om de två ryska beväpnade männen - det är en ren... försiktighetsåtgärd...
Kom ihåg: Det är aldrig för sent att delta!
Skicka nu, få svar så småningom!
¹ Eventuella extrakostnader² kan tillkomma.
²Pengar som bidrar till domarens välbefinnande. Så som resekostnader³ och andra fönödenheter.
³Så kallad: "Betald semester".
Det enda du behöver göra är att gissa rätt på vad följande bild föreställer:
När du tror att du har kommit på svaret tar du med det tillsammans med ditt VISA-kort, pass och anmälningsavgift på endast 19:-¹ till Grand Hotel Stockholm. Skriv att brevet ska till en John Doe i rum 406. En man i grå kappa kommer att vänta där. Bry dig inte om de två ryska beväpnade männen - det är en ren... försiktighetsåtgärd...
Kom ihåg: Det är aldrig för sent att delta!
Skicka nu, få svar så småningom!
¹ Eventuella extrakostnader² kan tillkomma.
²Pengar som bidrar till domarens välbefinnande. Så som resekostnader³ och andra fönödenheter.
³Så kallad: "Betald semester".
Själadöd och minuter
Då är det fjorton minuter kvar till klockan slår 20.
Jag har alltså 840 sekunder på mig att skriva något intressant innan Simpsons sätter igång på sexan.
720 nu.
660.
Ja, låt oss börja. (600)
Ni som har läst "När man inte gör något" ¹ förstår vad jag sysslar med. Jag har 480 sekunder på mig att göra något viktigt innan mötet med tvn börjar. Jag skulle kunna poppa popcorn, blanda saft, gå på toaletten, spana in Canal+, byta kalsonger, ta en snabbdusch, you name it.
Istället gör jag något jag lika gärna kan göra klockan 02 i natt eller 11 i morgon bitti. (360) Varför?
Jag har redan behandlat det här ämnet men eftersom jag inte har något bättre för mig (jo) så ältar jag samma sak återigen, och kanske tillför jag något:
- Jag finner en stimulans i det meningslösa skrivandet. Det är en sorts avkopplande drog. Men istället för att massproducera bestsellers i ren Karin Alvtegen-anda tar jag ut min "kreativitet" i den här bloggen. Inte ofta men det händer.
Nu är det för övrigt 240 sekunder kvar.
Vem uppskattar en text som denna? Vem vill läsa en sådan text? Vill man inte hellre läsa en god bok eller en djup dikt? Kanske fastna för en tung sångtext. Jag skriver nog för att jag är egoistisk. Jag skriver för mitt eget själviska välbefinnandes skull. Det är ingen förutom jag själv som mår bättre av att den här texten skrivs.
Så för att (60) bespara er ytterligare lidande ska jag nu avsluta några minuters själalidande på er ära. Nöjet var dock helt på min sida.
Till nästa gång!
0
¹Skriven av yours truly.
Jag har alltså 840 sekunder på mig att skriva något intressant innan Simpsons sätter igång på sexan.
720 nu.
660.
Ja, låt oss börja. (600)
Ni som har läst "När man inte gör något" ¹ förstår vad jag sysslar med. Jag har 480 sekunder på mig att göra något viktigt innan mötet med tvn börjar. Jag skulle kunna poppa popcorn, blanda saft, gå på toaletten, spana in Canal+, byta kalsonger, ta en snabbdusch, you name it.
Istället gör jag något jag lika gärna kan göra klockan 02 i natt eller 11 i morgon bitti. (360) Varför?
Jag har redan behandlat det här ämnet men eftersom jag inte har något bättre för mig (jo) så ältar jag samma sak återigen, och kanske tillför jag något:
- Jag finner en stimulans i det meningslösa skrivandet. Det är en sorts avkopplande drog. Men istället för att massproducera bestsellers i ren Karin Alvtegen-anda tar jag ut min "kreativitet" i den här bloggen. Inte ofta men det händer.
Nu är det för övrigt 240 sekunder kvar.
Vem uppskattar en text som denna? Vem vill läsa en sådan text? Vill man inte hellre läsa en god bok eller en djup dikt? Kanske fastna för en tung sångtext. Jag skriver nog för att jag är egoistisk. Jag skriver för mitt eget själviska välbefinnandes skull. Det är ingen förutom jag själv som mår bättre av att den här texten skrivs.
Så för att (60) bespara er ytterligare lidande ska jag nu avsluta några minuters själalidande på er ära. Nöjet var dock helt på min sida.
Till nästa gång!
0
¹Skriven av yours truly.
Danmark
Ja, du läste rätt. I denna episod av bloggen ska jag behandla det stora lilla landet söder om Sverige.
Och du kommer antagligen inte märka av ett uns oseriositet.
Vad är det som gör Danmark så speciellt då?
Det är inte speciellt högt, inte så internationellt betydande, ingen melodifestivalvinnare...
Nej, man kan tycka att det inte borde finnas något som utmärker Danmark direkt, men är det så man tycker så tycker man fel.
Undrar om jag skulle... Nej, punktform är alldeles för... woah, vad är det här? Nej, inte numrerade punkter heller...
Fas 1 - Underrubrik: Vad som utmärker Danmark
Mads Mikkelsen
Vad vore Danmark utan the Mads? Utan Adam Fischer. Ingenting, I tell you. Ingenting!
Mads Mikkelsen är som en frisk vårvind och står i klar kontrast till Mikael Persbrandt som främst skulle kunna liknas vid ett nackskott.
Nej, mer Mads åt folket!
Roskilde
Vad har vi? Vi har Hultsfred. Det är Sveriges sommarjippo nr.1. Och vilka kommer dit? Svenskarna och skåningarna.
Till Roskilde, världens megafestival, kommer alla. Alla. Alla! Du också. Och Adrian - han i parallellklassen. Det är sant! Han bokade precis biljetten. Ja, jag vet! Med Cissi. Hon med tandställning, du vet.
Ø
Försök hitta den bokstaven på ditt tangentbord, om du kan.
Det kan vara den mest betydelsefulla bokstaven i hela världen. För utan den skulle inte uttrycket "Før helved" existera. Inte heller ordet "Smørrebrød"¹
Anna Pihl
Fast nu har även vi medelmåttiga svenskar fått ta del av denna fantastiska kvinna.
Men det som skrämmer mig och antagligen många andra realistiska människor är att självaste Anna Pihl har börjat träffa en svensk! Hur ska detta gå? Vad ska hon göra för att få honom att förstå att hon är överlägsen?
Chokolade
Ja, med ett E på slutet. Man uttalar ordet på följande vis: [sho-ko-lää-dä] med ett göteborskt D.
Den danska chokladen fungerar ungefär som svensk förutom att den är betydligt mycket godare, med tanke på att den kommer från Danmark.
Æ
Den allra viktigaste danska frasen involverar bokstaven Æ och lyder som följer: "de e maj dæligt" vilket fritt kan översättas till att det är mycket bra. Bokstaven kommer antagligen underkuva Sverige och lägga landet under sina fötter så småningom.
Dannebrogen
Det är alltså den danska flaggans namn. Eller hur, visst är det häftigt att deras flagga heter något. Vad heter den svenska flaggan? Vasa? Nej, det är en finsk stad. Inte ens det har vi.
Häftiga färger på flaggan
Se bild 1.
Mew
Ett ofattbart bra danskt band. Vi har förvisso Kent. Men för att ha allt annat också så gör de det bra. Mew är stora. Det kan jag inte ta ifrån dem. Och de är bra, också ett plus. Vad mer kan man få plus för? Häftiga låtnamn - check.
Mordkommisionen
Den absolut mest spännande serien som någonsin gjorts kommer naturligtvis från Danmark. Vad annat kunde vi vänta oss? Men det är inte slut än: Mannen från punkt 1 - the Mads - är en del av den ack så kritikerrosade serien. Naturligtvis, det är ju Danmark vi pratar om.
Legoland
No need for words...
Fas 2 - Kritik: Vad är dåligt med Danmark?
- Det är ganska lågt.
- Det är inte så stort.
- Olsen Brothers
- Monarki
- Skåne
Fas 3 - Slutsats: Ska man bo i Danmark?
Ja.
Försök hitta den här skylten i Sverige
¹En med smör eller stekflott bestruken skiva mörkt rågbröd eller franskbröd.
Shio - en bortglömd historia
Det är inte vanligt att uppdatera bloggen två dagar i rad men detta är inte heller en vanlig nyhet.
På Carlsbergs hemsida står många drycker listade. Bland annat 7Up, Ramlösa, Schweppes och Pommac.
Nu råkar det vara så att jag, under en konversation med min kära kusin får för mig att avsluta med frasen "fré på jor'n".
Plötsligt slår det mig: Var det inte just den exakta frasen en man i en reklam för en vätska yttrade? Vad hette nu denna dryck som tyckts ha glömts bort?
Jag gör ett vist val och kontaktar min bror. Det visar sig att han sitter inne på mer information och han bifogar även en länk till Carlsbergs hemsida. Det verkar vara så att informationen är väl innästlad i hemsidan då man måste ta sig förbi en rad hinder. Carlsbergs hemsida ser ut som sådan:
Väl där måste man klicka på Mediaservice - Arkivet - 2002/2003 och leta upp rätt länk. Den är väl gömd mellan Schweppes Cranberry och en reklam för att Carlsbergs bryggerier ska hålla sommaröppet.
"Shio Äpple/Lime - en "smalare" läsk" står det där.
När man klickar på länken förväntar man sig naturligtvis ett paradis av Shiosar som springer runt och leker tafatt och skrattar ikapp. Istället möts man av en avgränsande vägg. En halv sidas text och en liten bild samt produktansvarige.
Naturligtvis ställer man sig frågan - vart är Shio?
Jag försökte nå min påläste bror angående saken men han visade sig vara bortrest på främmande ort. Jag möttes av texten "AutoMessage: Match mor FBK i karlstad".
Jag fick helt enkelt klara mig utan professor.
När jag söker efter "Shio +Carlsberg" på Google kommer endast fyra väsentliga bilder upp: En på Jordgubb/Citron och tre stycken på Äpple/Lime.
Jag erinrar mig om fler smaker. Bland annat en med vattenmelon. Jag har dock inga säkra källor som stödjer min tes men du får själv skapa din egen uppfattning.
Varför lade man då ned projekt: Shio? Fungerade inte den pacifistiska reklamen på vårat alltmer krigslyriska samhälle? Låg inte namnet bra nog i munnen? Ville man hellre satsa helhjärtat på Ramlösa (som för övrigt felaktigt uttalas med långt A av vissa)? Drack ingen Shio?
Jag drack Shio. Jag tycker fortfarande om namnet. Jag tyckte om reklamen.
Ge tillbaka folket sin Shio, Carlsberg!
På Carlsbergs hemsida står många drycker listade. Bland annat 7Up, Ramlösa, Schweppes och Pommac.
Nu råkar det vara så att jag, under en konversation med min kära kusin får för mig att avsluta med frasen "fré på jor'n".
Plötsligt slår det mig: Var det inte just den exakta frasen en man i en reklam för en vätska yttrade? Vad hette nu denna dryck som tyckts ha glömts bort?
Jag gör ett vist val och kontaktar min bror. Det visar sig att han sitter inne på mer information och han bifogar även en länk till Carlsbergs hemsida. Det verkar vara så att informationen är väl innästlad i hemsidan då man måste ta sig förbi en rad hinder. Carlsbergs hemsida ser ut som sådan:
Väl där måste man klicka på Mediaservice - Arkivet - 2002/2003 och leta upp rätt länk. Den är väl gömd mellan Schweppes Cranberry och en reklam för att Carlsbergs bryggerier ska hålla sommaröppet.
"Shio Äpple/Lime - en "smalare" läsk" står det där.
När man klickar på länken förväntar man sig naturligtvis ett paradis av Shiosar som springer runt och leker tafatt och skrattar ikapp. Istället möts man av en avgränsande vägg. En halv sidas text och en liten bild samt produktansvarige.
Naturligtvis ställer man sig frågan - vart är Shio?
Jag försökte nå min påläste bror angående saken men han visade sig vara bortrest på främmande ort. Jag möttes av texten "AutoMessage: Match mor FBK i karlstad".
Jag fick helt enkelt klara mig utan professor.
När jag söker efter "Shio +Carlsberg" på Google kommer endast fyra väsentliga bilder upp: En på Jordgubb/Citron och tre stycken på Äpple/Lime.
Jag erinrar mig om fler smaker. Bland annat en med vattenmelon. Jag har dock inga säkra källor som stödjer min tes men du får själv skapa din egen uppfattning.
Varför lade man då ned projekt: Shio? Fungerade inte den pacifistiska reklamen på vårat alltmer krigslyriska samhälle? Låg inte namnet bra nog i munnen? Ville man hellre satsa helhjärtat på Ramlösa (som för övrigt felaktigt uttalas med långt A av vissa)? Drack ingen Shio?
Jag drack Shio. Jag tycker fortfarande om namnet. Jag tyckte om reklamen.
Ge tillbaka folket sin Shio, Carlsberg!
Shio Äpple/Lime - Shio Jordgubb/Citron
När man inte gör något
Alla vet hur det är.
Man har en miljard saker att göra och hälften av dem ska vara klara innan nästa vecka.
Träningar ska följas, läxor ska göras, människor ska träffas, bloggar ska skrivas...
Hur kan det komma sig att man aldrig gör det man företar sig? Vad gör man istället?
Det är det jag tänkte behandla i dagens smått försenade blogg:
Här är jag ett paradexempel. Jag har en hel del läxor som bör vara klara snarast möjligt.
Jag har även en roman som bör skrivas i dagligen.
Ett projektarbete är även fastetsat på schemat.
Men, istället för att sätta mig ned, fatta pennan och börja skriva på historiearbetet gör jag något annat.
Bland annat surfar jag runt på en och samma sida hela tiden, jag skriver till diverse löst folk på MSN och jag går ned för att se efter om kylen har påfyllts med det där jag omedvetet är fruktansvärt sugen på.
Jag tillåter mig själv inte göra något jag tycker om förrän jag har avslutat det som påbörjats. Om jag hade klarat av alla skolarbeten och fixat klart projektarbetet skulle mitt liv antagligen se väldigt annorlunda ut. Istället för att gå runt och vela hade jag antagligen gjort något som gör mig glad. Något jag i min nuvarande position inte ens kan tänka på.
Idag kom dock min vändpunkt.
Jag kom hem efter ett avslutat LAN och kände mig som John Locke skulle beskriva det; Tabula Rasa. Jag var ett oskrivet blad som bara väntade på ett förhållningssätt.
Det blev att jag började skriva på det massiva historiearbetet (Alla som går i skolan vet att det inte är själva pluggandet som är jobbigt - bara att väl komma igång).
När jag väl hade skrivit fyra sidor bytte jag till romanen och skrev en sida på den. Och nu, avslutningsvis, vattnas bloggen (om än med tråkigt material).
Summan av trumman är alltså att man bör ta ut sig ordentligt om man vill börja om med sitt liv. Då menar jag inte att man går på en Thaiboxningsträning och ger järnet. Nej, det handlar om en både psykisk och fysisk påfrestning som kräver att du använder alla dina krafter.
Jämför det med ett kanna vatten och ett oändligt antal glas: Du kan bestämma dig för att ge varje glas en tolftedels deciliter och på så sätt hålla ut längre i längden, eller så fyller du de första glasen till bredden, tar slut och börjar om med en betydligt större kanna. (Detta kan mycket väl ha varit ett oförståeligt exempel).
Så, bestäm dig för om du vill ge mycket eller lite av dig själv när det stretar emot.
Okej, nu är bloggen till bredden fylld för den här gången.
Men snart börjar jag ju om igen. Vi ses då.
Man har en miljard saker att göra och hälften av dem ska vara klara innan nästa vecka.
Träningar ska följas, läxor ska göras, människor ska träffas, bloggar ska skrivas...
Hur kan det komma sig att man aldrig gör det man företar sig? Vad gör man istället?
Det är det jag tänkte behandla i dagens smått försenade blogg:
Här är jag ett paradexempel. Jag har en hel del läxor som bör vara klara snarast möjligt.
Jag har även en roman som bör skrivas i dagligen.
Ett projektarbete är även fastetsat på schemat.
Men, istället för att sätta mig ned, fatta pennan och börja skriva på historiearbetet gör jag något annat.
Bland annat surfar jag runt på en och samma sida hela tiden, jag skriver till diverse löst folk på MSN och jag går ned för att se efter om kylen har påfyllts med det där jag omedvetet är fruktansvärt sugen på.
Jag tillåter mig själv inte göra något jag tycker om förrän jag har avslutat det som påbörjats. Om jag hade klarat av alla skolarbeten och fixat klart projektarbetet skulle mitt liv antagligen se väldigt annorlunda ut. Istället för att gå runt och vela hade jag antagligen gjort något som gör mig glad. Något jag i min nuvarande position inte ens kan tänka på.
Idag kom dock min vändpunkt.
Jag kom hem efter ett avslutat LAN och kände mig som John Locke skulle beskriva det; Tabula Rasa. Jag var ett oskrivet blad som bara väntade på ett förhållningssätt.
Det blev att jag började skriva på det massiva historiearbetet (Alla som går i skolan vet att det inte är själva pluggandet som är jobbigt - bara att väl komma igång).
När jag väl hade skrivit fyra sidor bytte jag till romanen och skrev en sida på den. Och nu, avslutningsvis, vattnas bloggen (om än med tråkigt material).
Summan av trumman är alltså att man bör ta ut sig ordentligt om man vill börja om med sitt liv. Då menar jag inte att man går på en Thaiboxningsträning och ger järnet. Nej, det handlar om en både psykisk och fysisk påfrestning som kräver att du använder alla dina krafter.
Jämför det med ett kanna vatten och ett oändligt antal glas: Du kan bestämma dig för att ge varje glas en tolftedels deciliter och på så sätt hålla ut längre i längden, eller så fyller du de första glasen till bredden, tar slut och börjar om med en betydligt större kanna. (Detta kan mycket väl ha varit ett oförståeligt exempel).
Så, bestäm dig för om du vill ge mycket eller lite av dig själv när det stretar emot.
Okej, nu är bloggen till bredden fylld för den här gången.
Men snart börjar jag ju om igen. Vi ses då.
